Jagad av unga FRA-aktivister och åtföljd av usla opinionssiffror bland företagare kom centerledaren Maud Olofsson till Almedalen. Vad göra för att blidka de misslynta? Svaret var morötter om klimatet.
Total skattebefrielse för miljöbilar kunde hon tänka sig, 4 000 – 5 000 kr per år vill hon muntra upp de medborgare med som har råd att köpa en ny bil. Hon lekte också med tanken på att vid sidan av förmånsbilar införa förmånscyklar, och något liknande när det gäller kollektivtrafiken.
Vi behöver mer morötter, förklarade hon glatt på presskonferensen i går. Man kan säga att hon ingår i en regering som verka besatt av skattesänkningar som styrmedel i klimatpolitiken. Men skattehöjningar, då?
Tanken på en kilometerskatt på den tunga lastbilstrafiken – som är har de största ökningarna av koldioxidutsläppen – gillade Olofsson inte. Hon var på den här punkten ett eko av skogsindustrins argument att detta skulle vara döden för branschen. Nya kombinationer av lastbils- och järnvägstransporter var hennes alternativ. Men det tar tio år innan tillräckligt många sådana omlastningsterminaler byggts. Ska långtradarna fortsätta att öka sina utsläpp under den tiden? Och var ska pengarna tas till de investeringarna, om regeringen bara sänker skatten hela tiden?
Det var också oklart om det blir några verkligt stora järnvägssatsningar i den proposition om infrastrukturen som aviserats till i höst. Mer vägar, trummar moderaterna och folkpartisterna, medan Maud Olofsson ännu svävar på målet.
Vad man saknade bland Mauds morötter och väljargodis, är det raka och klara beskedet till åhörarna i Almedalen: Vi måste byta ut vårt sätt att leva i grunden, och det kommer att bli hårt, och vi behöver alla göra ett antal stora uppoffringar, om vi ska klara det här.
Ändå är inte bara mörker i centerpartiet. Partiets miljöpolitiske talesman i riksdagen, Claes Västerteg, förklarade i ekot i går morse att en procent av AP-fondernas investeringar borde öronmärkas för klimatteknikbolag. Det är en ovanlig och principiellt viktig signal. De svenska klimatteknikbolagen har det inte lätt. Det saknas inte idéer, men det vanliga riskkapitalet är för fegt och kortsiktigt.
AP-fonderna var en gång i världen en samhällelig resurs. Mycket av bostadsbristen byggdes bort med hjälp av pensionspengar. I det nya pensionssystemet har AP-fonderna blivit som allt annat passivt och fegt kapital som det finns i massor. Vill centerpartiet nu att AP-fonderna åter ska kunna fylla långsiktiga samhälleliga uppgifter, har en intressant dörr öppnats på glänt.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
