UKIP kommer med stor sannolikhet bli en maktfaktor i brittisk politik efter nästa val. Ännu en gång visar det sig att högerpopulismen är vår tids stora utmaning.
Inleddes revolutionen i grevskapet Kent den här veckan? I så fall är det inte en särskilt ärorik revolution.
Resultatet av fyllnadsvalet i Rochester var under alla omständigheter tämligen förväntat. Mark Reckless fortsätter som parlamentsledamot. Men nu representerar han inte längre det konservativa torypartiet utan EU-negativa och främlingsfientliga UKIP.
UKIP har redan två ledamöter i parlamentet. Tidigare i höstas var det en annan torypolitiker som bytte parti och blev omvald till underhuset. I somras korades UKIP till största parti i Europaparlamentsvalet. David Camerons tory hamnade på en förnedrande tredje plats!
Och i torsdags vann alltså UKIP mandatet i en tidigare bombsäker konservativ valkrets. Partiet ställde inte ens upp i Rochester i det ordinarie parlamentsvalet 2010 och ökade från noll till 42,1 procent.
Till detta kan vi addera det skotska dilemmat. Under folkomröstningen tidigare i höstas var det som om Big Bens klockslag ljöd av nationell ångest. För ett tag såg det ut som om Skottland skulle gå sin egen väg. Men nöd och näppe segrade till slut ja-sidan.
Men folkomröstningen kommer ändå att leda till en fortsatt överföring av makt till Skottland och Wales. Vilket avlövar centralmakten i Westminster. England kommer därefter att återuppstå som en egen politisk enhet. Storbritannien styckas upp.
Parallellt tillkommer UKIP:s framgångar (partiet har sitt starkaste stöd i England) att driva på Storbritanniens ”frigörelse” från EU. Det brittiska EU-hatet är omvittnat. Och i detta grumliga vatten har UKIP framgångsrikt fiskat röster.
Tidigare var Storbritannien till skillnad från många andra europeiska länder relativt befriat från det här slaget av högerpopulism. Den härbärgerades så att säga av de konservativa. Ungefär som i Sverige fram tills Sverigedemokraterna äntrade scenen förrförra valet.
UKIP är i någon mening en utbrytning från det konservativa Torypartiet. Tories har längde varit splittrat i synen på Europa. För en stor del av gräsrötterna och aktivisterna i tory är kampen mot EU den viktigaste politiska frågan. David Cameron håller nu på att förlora den här falangen och många av sina EU-kritiska väljare. Den konservativa EU-kritiken och högerpopulismen kommer från politikens ”finrum” och aristokratiska rökrum. Men har en bred folklig resonansbotten.
Vilket valet i Rochester tydligt illustrerar. Tory tappade nästan 15 procent av sitt röstetal. Men UKIP:s framgångar är inte bara en utmaning för de konservativa. Labour minskade med nästan 12 procent. Och liberaldemokraterna nästan utraderades och gick från 16,3 till 0,87 procents stöd!
Förklaringarna till högerpopulismen framgångar är komplexa och mångbottnade. Precis som i många andra länder drivs UKIP:s genombrott framför allt av ett motstånd mot invandring, fördomar om andra och en allmän främlingsrädsla.
Dessvärre understöds detta även av de andra stora politiska partierna. David Cameron har gjort en rad utspel mot invandringen. Han vill på olika sätt minska eller stoppa den. Liberaldemokraterna jamsar med. Och förre premiärministern Labours Gordon Brown talade om ”brittiska jobb till brittiska arbetare”.
Högerpopulismen växer emellertid av flera skäl. I grunden handlar det om politiska och ekonomiska förändringar i vår omvärld. I den globaliserade ekonomin har demokratin kommit i kläm mellan den försvagade nationella nivån och de outvecklade eller obefintliga europeiska och globala institutionerna.
EU har skapat fri rörlighet för kapital, tjänster och arbete. Men rörligheten har utformats så att de anställdas löner och villkor pressas nedåt. De fackliga organisationerna klavbinds av EU-direktiv och domar som anpassas till marknadens krav och underminerar rimliga sociala dimensioner.
I Storbritannien tillkommer strukturella problem som i avindustrialiseringens tidevarv producerat ett slags timglasekonomi där det finns många rika och många fattiga. Och en växande andel osäkra låglönejobb. Vilket även lett till att medelklassen känner sig allt mer pressad och oroad.
Efter den finansiella kraschen i slutet av 00-talet har toryregeringen hårdhänt och med en brutal entusiasm gått in för att skära ner den offentliga sektorn så mycket som möjligt. Till och med Margaret Thatcher skulle betrakta den förda politiken med avundsjuka ögon. Den ekonomiska utvecklingen har vidare varit katastrofal. Den brittiska ekonomin har sedan 2008 växlat mellan att krympa och stå stilla. Fram till nu.
Valet i Rochester lär inte bli valresultat i parlamentsvalet i maj nästa år. Valdeltagandet låg bara på 50 procent (mot 65 i valet 2010). Men det är illa nog. UKIP kommer med stor sannolikhet att bli en maktfaktor i brittisk politik efter nästa val.
Högerpopulismen är vår tids stora utmaning. Dessvärre finns det ingen enkel kod för att knäcka den. Men en insikt är alldeles uppenbar. Otrygghet och osäkerhet föder rädsla och främlingsrädsla. Och om demokratin och välfärdsstaten urholkas skapas och stärks auktoritära politiska idéer och rörelser.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
