Fredrik Reinfeldt har förlamat satirikerna i landet. Men i söndags hände något ovanligt på bästa sändningstid: SVT:s Agenda gjorde stor humor av statsministern och hans språk. Klippte mellan olika typiska Reinfeldt-uttalanden och lät sedan en mållös språkvårdare analysera hans svårbegripliga ordlista, från ”nedåtrisker” till hemmasnickrade ”våldsjustis”.
Reinfeldt låter som man själv kan göra när man måste skriva till myndigheter: Man anammar vad man tror är deras lingo och försöker låta myndigare än vad man är.
Det har pratats till leda om Reinfeldts torftiga läsvanor – Camilla Läckberg – och om orden som de Nya Moderaterna har hämtat från socialdemokratin. På sistone har många journalister börjat uttrycka sin frustration över att hur svårt det är att ens få Reinfeldt och hans fru att tala. Men det som alla borde tala om är hur han har lingofierat det politiska språket. När han talar.
Det bettskene-sammanbitna sättet att prata har varit Reinfeldts metod för att framstå som statsmannamässig. Han gör sig oåtkomlig, faktiskt fläckvis obegriplig. Däremellan: Lyssna in. Åhörarna reagerar som man gör när man läser det finstilta i ett försäkringsdokument: Man ger upp, skriver på och litar på att det går bra.
Reinfeldt talar nämligen en kansli-nysvenska som är full av managementfraser och tydligt färgad av hans civilekonomutbildning. Att lyssna på statsministern och en mellanchef som talar om ”ledarskap” på jobbkonferensen är ungefär samma upplevelse.
Reinfeldt är den minst karikerade statsministern i historien. Sist någon drev med hans språk var när Johan Rabaeus spelade Reinfeldt i regi av Lars Rudolfsson på Orionteatern 2008. Manuset byggde helt på autentiska, oredigerade citat ur Anita Kratz bok “Reinfeldt: Ensamvargen”, som i sin tur bygger på intervjuer med honom från sexton års tid.
Där talar Reinfeldt oavbrutet om bilden av bilden av saker. Och fram träder bilden av den förste medieskadade statsministern. Recensenterna var helt förskräckta när de upptäckte att allt var snömos. Ann-Charlotte Marteus fann att Reinfeldt talar som Kristina Lugn diktar. (Vår roligaste akademiledamot har alltid haft humoristiskt gehör för dumt språk.)
Samtidigt som Reinfeldt har passiviserat humorarbetarna har han inte rört upp mycket av det som slängigt brukar kallas politikerförakt. Kanske har det med människors förväntningar på en postpolitisk politiker att göra.
När Reinfeldt och Borg lyckades med sitt maktövertagande var det avgörande att framstå som opolitiska tjänstemän med administrativ snarare än förändrande funktion. Då var den nya sövande kanslisvenskan viktig. Den lät avpolitiserad, och ledde till att även de ettrigaste reportrarna slutade ställa så många följdfrågor.
Den erfarna politiska reportern Anita Kratz kände sig rentav manad att bifoga en ordlista för att underlätta tolkningen av statsministern. Det är dags att plocka fram den igen.
Fotnot: Anita Kratz ordlista, Så talas Reinfeldtska:
”Allt på plats” = när vi är klara.
”Givet att” = om.
”Det kommenterande Sverige” = dumma, okunniga journalister.
”Uppåtsidor” = fördelar.
”Jag vill starkt ifrågasätta” = jag tycker jäkligt illa om.
”Positiva upplevelser” = ha kul.
”Slussar människor från arbetsmarknaden” = folk förlorar sina jobb.
”Den mediala logiken är asymmetrisk” = media är orättvisa.
”Ett kraftigt arbetsmarknadsinträde” = många får jobb.
”Ta sats i utgångspunkten” = börja.
”Allt annat lika” = om inget händer som ändrar förutsättningarna.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
