Avreglering innebär inte alltid mångfald

Monopol är dåligt. Särskilt offentliga. Konkurrens är bra. Speciellt om offentliga företag privatiseras. Så lyder tidsandans universalmedicin. Och visst är konkurrens ofta bra och tvingar fram nödvändig förändring och förnyelse. Organisationer och företag kan annars lätt stelna till både form och innehåll. Men verkligheten är ofta mer komplex.

Argumenten för fri kommersiell radio handlade om att yttrandefriheten skulle vidgas och öka om fler privata företag tilläts driva radiostationer. Jag har personligen svårt att se att de radiokanaler som sänder musik och lite innehållslöst mellansnack skulle ha befrämjat den demokratiska mångfalden. Närradion som dominerades av föreningar och folkrörelser slogs ut på kuppen. Vi fick mer musik och några stora privata nationella privata radiokanaler och – skulle jag vilja hävda – mindre yttrandefrihet.

Avregleringen av Taxi i Sverige har lett till en stor positiv förändring. Förr var det ofta helt omöjligt att få tag i en bil. I dag står taxibilarna i kö i alla fall i Stockholms innerstad. Det är inga problem att hitta en ledig bil i de stora städerna. Däremot är det svårare att få tag i en taxi en bit utanför.

Ett vanligt argument för avregleringar är ju att de ökar tillgängligheten. Det är en sanning med en viss modifikation. En fri marknad innebär att företagen etablerar sig där det finns många kunder. Där det finns färre kunder blir utbudet magrare.

Den borgerliga regeringen har beslutat att avreglera apoteken och sälja ut hälften av Apotekets filialer till privata aktörer. Ylva Johansson sa nyligen till Dagens Medicin att det inte är uteslutet att socialdemokraterna vid ett eventuellt regeringsskifte 2010 river upp beslutet: "Man slår sönder ett väl fungerande apotekssystem och låter miljarder kronor rinna iväg i ökade läkemedelskostnader. Svensk sjukvård har inte råd med det." Samtidigt kan Johansson inte lämna några besked kring hur en eventuell återreglering ska kunna gå till och regeringens proposition om avregleringen kommer först i höst.

I regeringens argumentation hävdas det ofta att tillgängligheten kommer att öka. Så lär det bli i stora tätorter. Men i glesbygden finns det många skäl att tro att tillgängligheten snarare kommer att minska. Sverige är ett långt och glest befolkat land och urbaniseringen kommer att fortsätta.

Ett annat missförstånd är att en fri marknad per definition leder till att fler aktörer etablerar sig. Inledningsvis stämmer det ofta. Men konkurrensens andra sida är att den skapar koncentration. Stora företag kan pressa kostnader. Erfarenheterna från privatiseringen av apoteken i Norge är att marknaden tagits över av tre internationella koncerner. Det har blivit ett oligopol.

Konkurrens är ofta bra. Men det löser inte alla problem. Och i stället uppstår nya utmaningar. Samtidigt som en del tidigare väl fungerade strukturer kan förstöras. Kanske för gott. Apoteket är ett väl fungerande distributionssystem som pressat kostnaderna för kunderna och samhället. Det är oklokt att behandla alla samhällssektorer utifrån samma nyliberala klockartro.