Norman Geras kallar i boken med samma namn det hela för "den ömsesidiga likgiltighetens kontrakt". Att vända bort blicken och tänka att om jag skär mig i fingret så gör det inte ont i dig: så varför ska jag hjälpa dig nu?
I veckan har världen chockats av bilder från en strand i Neapel där solbadande personer tycks oberörda av två drunknade romska flickor vars döda kroppar ligger utsträckta mitt bland glada semesterfirare vilka inte bevärdigar dem med en blick.
Händelsen har i hela sin vidrighet fått illustrera hur fientlig stämningen har blivit gentemot den romska minoriteten i Italien. Berlusconi ville nyligen uppföra ett register med fingeravtryck på landets romer, vuxna som barn, något som både Unionen och FN har protesterat mot. Och nu vittnar en fotograf, som var med på stranden när flickorna drunknade, att deras rop på hjälp ignorerades av de solbadande.
I hatretoriken mot romerna hålls de ensamt ansvariga för kriminaliteten i de Italienska storstäderna. Att skylla situationen i Neapel med dess sociala kaos och ruttnande sopberg på romerna har visat sig mycket användbart för den kanske största skurken i dramat: Camorran. Misha Glenny skrev nyligen i the Guardian att den senaste tidens, från politiskt håll uppmuntrade, hat mot romer måste förstås mot bakgrund av en konflikt som Camorran haft med romska knarkhandlare i stadsdelen Ponticelli.
När den sicilianska maffian förlorade inflytande på 1990-talet efter morden på domarna Paolo Borsellino och Giovanni Falcone kunde Camorran tack vare sin kontroll av hamnen i Neapel ta över stora delar av handeln med kokain och heroin, en handel som idag präglar hela Neapel, en stad där i princip varenda domare är köpt av maffian.
EU- kommissionen har varit väldigt hård mot Bulgarien gällande landets oförmåga att bekämpa den organiserade brottsligheten, men i fallet Italien har tonläget varit mycket mildare. Det är förstås enklare att ställs krav på ett nytt medlemsland men tystnaden gentemot Italien är inte acceptabel. Särskilt inte mot bakgrund av den senaste tidens utveckling. När pogromer inträffade i Rumänien i början av 90-talet reagerade Europa kraftfullt, det är dags att göra det igen. .
Kardinal Crecenzio Seppe av Neapel skriver med anledning av veckans händelser på sin blogg att "likgiltighet inte är en känsla värdig människor – att se åt sidan eller ägna sig åt sitt eget kan ibland vara mer förödande än de händelser som inträffar".
Han har förstås rätt och på samma sätt bör man även i ett bredare perspektiv ta hänsyn till både vad som gjorts och framförallt, vad som inte gjorts i Italien. När invånarna i kvarteret Ponticelli i Maj brände ner romernas bostäder, ingrep varken polis eller brandkår. Berlusconi tycktes oberörd. När inrikesminister Roberto Maroni kom med det öppet fascistiska förslaget att arrestera alla romer helt oberoende av om de var misstänkta för brott eller inte, då fick han sitta kvar. Berlusconi tycktes oberörd. Italien har med andra ord en regering som dels använder en retorik som uppmuntrar till hat och pogromer dels inte ingriper eller fördömer pogromer när de inträffar.
Händelserna på stranden i Neapel den här veckan är en angelägenhet för hela Europa.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
