I veckan fick Sverige en varningsflagg av EU-kommissionen för allt för stor privat skuldsättning i form av stora bostadslån. Det är glädjande att EU inte längre blundar för möjliga lånebubblor, som man i det förgångna gjorde med Irland och Spanien. De länderna är ju också exempel på att skyhög privat skuldsättning kan vara minst lika problematisk som statlig.
Samtidigt väcker EU-kommissionens granskning frågor om hur långt man centralt kan styra de europeiska ländernas ekonomi. EU kräver att ett land inte får tappa mer än 6 procent i marknadsandelar på exporten. Men är det en regerings ansvar, undrade ekonomen Stefan de Vylder i radio:
”Ska man utfärda böter på ett land vars företag sköter sig illa? Det är ett synsätt som stämmer mer med en gammal centralplanerad ekonomi”, menade han.
EU skulle med andra ord lite grann likna den gamla sovjetstaten.
Detta är en parallell som då och då poppar upp i den internationella debatten. En av krönikörerna i Frankfurter Allgemeine Zeitung, Dirk Schümer, skrev nyligen ett rasande inlägg om bristen på respekt för de olika euroländerna i kris, när man hugg och slag driver igenom en centraliserad besparingspolitik.
EU håller därmed på att avskaffa sig själv, menade han. I stället för att distansera sig från den inhumana statskapitalismen i Kina och Ryssland, ”övertar EU-kommissionen och ECB en roll, som i Kina utförs av kommunistpartiets centralkommitté”, dundrade Schümer.
Djupt orättvist, tycker säkert somliga. Samtidigt kan man undra var alla liberaler som värnar om demokrati och fri marknadsekonomi tagit vägen, när EU skyddar misskötta banker och låter medborgarna bära alla bördor.
Några europavänners hopp är att dagens pekpinnar och diktat med svag eller ingen demokratisk legitimitet ska ersättas av ett federalt EU. Det skulle bli mer demokratiskt, menar de, om vi hade ett folkvalt parlament med makt, som i sin tur utser en regering/kommission och att dagens ministerråd blir ett slags överhus.
Nyligen skissade förbundskanslern Angela Merkel i ett tal för unga i Berlin på en sådan ordning. Bara snack, sa somliga. Ogenomförbart i dagens EU-kritiska klimat, menade andra.
Man ska dock akta sig för att underskatta Merkel. Det berättas att hon som skolflicka tillbringade hela lektionen i simhallen längst upp på trampolinen. Först när signalen kom att timmen var slut dök hon ner i bassängen.
Nu står Merkel åter på trampolinen. Kommer hon att hoppa?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.