Häromdagen fick kristdemokraten Anders Wijkman gråten i halsen, när den parlamentariska klimatberedningen inte kunde enas om mål och åtgärder för den svenska klimatpolitiken. Detta sedan folkpartisten i förhandlingarnas sista stund Carl Hamilton velat ha fyra nya kärnreaktorer och moderaterna bedrivit krypskytte mot satsningar på järnväg och förklarat att ekonomiska styrmedel är mycket, mycket viktigare. Men vad är det för mening med ekonomiska styrmedel, om det inte finns någon utbyggd kollektivtrafik att styra till?
I förra veckan i riksdagens frågestund kunde statsminister Fredrik Reinfeldt inte förklara varför England har målet att minska sina utsläpp med 60 procent, Norge med 50 och Tyskland med 40, medan Sverige vill vänta ett par år med att sätta ett konkret mål, tills det (kanske) finns en global överenskommelse. Men att vänta på andra är alltid den obotfärdiges förhinder.
Fredrik Reinfeldts beteende illustrerar den brittiske klimatdebattören George Monbiots tes: att regeringar bara kommer att låtsas handla, fram till det ögonblick vi medborgare tvingar dem att handla. Så behovet är stort av ett starkare folkligt tryck underifrån. Och det räcker inte med att ropa "nätet!". Internet är fantastiskt, men också bedrägligt, eftersom det ger oss illusionen av att ha makt; vi hörs, alltså har vi inflytande…! Men att höras betyder inte att "dom där uppe" lyssnar. Till det krävs en folkrörelse, som vågar driva de tydliga mål, som partierna nu duckar inför.
"Folk vill göra mer än att bara byta glödlampor, de vill delta i opinionsbildningen." Det är reaktioner "där nere" som miljöpartisten Karin Svensson-Smith berättade om i Sveriges Radios God morgon, Världen i söndags. Men om man vill försöka starta en bred, folklig klimatrörelse, har man att organisera människor som lever i ett fragmenterat samhälle.
Och det blir inte lättare av att en hel del av oss – som Goethes Faust – slutit en pakt med djävulen. Han får vår själ, om vi får fortsätta att köra SUV:ar eller flyga till Thailand. En folkrörelse blir därmed – med George Monbiots ord – en kampanj inte mot andra, utan mot oss själva. Att byta livsstil kan vara smärtsamt, men det kräver också påhittighet. Därför är en folklig mobilisering helt nödvändig.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
