Det var nog få höjda ögonbryn när nyheten kom att inte bara Carl Bildt utan även Urban Ahlin som är utrikespolitisk talesperson för socialdemokraterna har varit dålig på att uppmärksamma kvinnor i internationella konflikter. Det som är överraskande är att Mona Sahlin inte tar åt sig av kritiken.
Det hela började i slutet på maj. Sverige utestängde irakiska kvinnors organisationer från den internationella Irak-konferensen. Den som vet något om fred och konfliktlösning vet att kvinnors organisationer är centrala aktörer för fred. Kvinna till Kvinna gjorde det som Bildt borde ha gjort. De bjöd in irakiska kvinnor till Stockholm. Representanterna för de irakiska kvinnoorganisationerna berättade om det extrema våldet kvinnor och flickor utsätts för i krigets skugga. De ställde krav på männen som sammanträdde samtidigt på annat håll om vikten av kvinnors deltagande i fredsprocesser.
Sedan regeringsskiftet för två år sedan har Urban Ahlin inte i en enda av sin tre skriftliga frågor i riksdagen nämnt kvinnor i konflikter. Ingen av hans två interpellationer tar upp kvinnors rättigheter eller roll i konfliktlösning. I enbart två av 15 debatter under samma period har Urban Ahlin tagit upp FN:s resolution 1325. Detta har Kvinna till Kvinna kartlagt.
Men Ahlin kan få en liten guldstjärna: för att han lyssnar på den kritik som riktas mot honom. När han fick veta om Kvinna till Kvinnas granskning av Carl Bildt och organisationens kommande granskning av honom själv började han nämna resolution 1325 i sina tal. Det är bra.
Mona Sahlin är uttalad feminist. Dessutom är hon ordförande för ett uttalat feministiskt parti. Det medför vissa åtaganden och visst ansvar. Ett viktigt ansvar är att våga stå för feministisk politik även när det för tillfället inte går att plocka politiska poäng på att kalla sig feminist.
Fredrik Reinfeldt har börjat antyda om Sahlin det som kvinnor i politiken ofta får höra. Han säger att Sahlin är tunn och inte kan ekonomisk politik. Det är oroande att detta istället för att trigga Sahlin till att gå i offensiven för kvinnors villkor i och utanför Sverige istället verkar tysta henne.
I sitt sommartal på Vitabergsparken nämnde inte Mona Sahlin kvinnors utsatthet i krig och nödvändigheten av kvinnors deltagande i fredsarbetet. Trots att hon pratade om vikten av internationellt engagemang samt tragiken i att ännu ett krig startades i Europa samma helg. Hon nämnde inte feminism över huvud taget. Inte en enda gång. Varken i Vitabergsparken eller i Almedalen.
Mona Sahlin är socialdemokraternas första kvinnliga partiledare och vi börjar nog alla bli mer intresserade av att höra hur hon tänker göra politik av sin feministiska övertygelse än om hur mycket hon beundrar Olof Palme.
Jag vet. Det gör ont att bli feministbashad. Men om Sahlin vill ha förändring måste hon stå på sig.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
