Fostras vi olika till pojkar och flickor? var en av frågeställningarna när Kvällsöppet i förra veckan (OBS, inte 1982) diskuterade genuspedagogik och barnuppfostran. Som hen frågar får hen svar. En av utgångspunkterna för diskussionerna var att Miljöpartiet i Stockholm Stad vill satsa tio miljoner på genuspedagogik i förskolan.
Fredrik Federleys (C) kommentar var ”Hur mycket kan vi akademisera barnens lek?” En fråga som skulle passat bättre om ämnet för dagen varit den nya läroplanen för förskolan. Sexualupplysaren Katerina Janouch liknade att inte känna till sin könstillhörighet vid barnmisshandel, ett påstående hen tack och lov backade ifrån.
Nej, genuspedagogik handlar inte om att förbjuda pojkar att leka med bilar förklarade förespråkarna i studion. Igen. Förbud är inte heller vad könsneutral uppfostran innebär i praktiken. Snarare tvärtom . Poängen är att barn ska få vara barn och inte begränsas till dagens tvåkönsmodell.
De starka reaktionerna på att betrakta och bemöta barn som individer går igen när ordet ”hen” diskuteras. Enligt Språkrådet är hen ett ”könsneutralt pronomen för en person” som kan användas för att slippa ge uttryck för könsidentitet samt ett sätt att undvika den klumpiga formuleringen ”han eller hon”.
Hen är med andra ord en bra sammanfattning av målet med jämställdhetspolitiken, att kön inte ska spela någon roll för människors möjligheter eller rättigheter.
För att uppnå målet om ett samhälle där kön inte begränsar har regeringen infört det könsneutrala äktenskapet. Och sedan KD:s helomvändning i frågan om sterilisering vid könsbyte kommer regeringen förhoppningsvis snarast lägga fram ett förslag så att tvångssteriliseringarna för transpersoner upphör.
Men, att kön görs sekundärt är långt ifrån en genomgripande trend. Ta till exempel familjepolitiken. En av byggstenarna för Alliansen var den familjepolitiska överenskommelsen med den motsägelsefulla kompromissen jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen OCH vårdnadsbidrag.
Efter att Kristdemokraternas familjepolitiska arbetsgrupp la fram sina förslag i början av februari verkar den överenskommelsen skörare än någonsin. Nu vill KD ta bort de reserverade månaderna i föräldraförsäkringen, och samma sak gäller jämställdhetsbonusen. Partiet vill bygga ut föräldraförsäkringen med möjlighet till friare uttag i tre år och införa ett barnskatteavdrag för de föräldrar som inte har sina barn i offentligt finansierad barnomsorg.
Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP) reagerade och ifrågasatte skönt nog KD:s hemmafruutspel. Men om tvåkönsmodellen inte ska fortsätta vara en utgångspunkt krävs fler röster inom alliansen som tydligt motsätter sig Kristdemokraternas ambitioner. Nästa vecka infaller internationella kvinnodagen. Vilket utmärkt tillfälle för borgerliga feminister att höja rösten för en familjepolitik för hens.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
