Så gick det till när Serafen reades ut

GRANSKNING. Priset på Serafen sattes av en välrenommerad revisionsbyrå. Men Dagens Arena kan avslöja att värderingen var riggad. Med Christer G Wennerholm i spetsen spelade de borgerliga politikerna ett högt spel – med skattebetalarna som förlorare.

I början av året avslöjades att vårdcentralen Serafen, som 2007 såldes av den borgerliga majoriteten i Stockholms läns landsting (SLL) för knappt 700 000 kronor, har sålts vidare till vårdföretaget Capio för åtminstone 20 miljoner. Sedan dess har debatten om borgerliga ”avknoppningar” i Stockholm åter blossat upp. Vänsterpartiet har polisanmält försäljningen eftersom de anser att den gjordes till underpris och därmed strider mot kommunallagen.

Få hävdar i dag att priset på Serafen var marknadsmässigt. Men hur gick det till när prislappen sattes till knappt 700 000 kronor? Och vem är ansvarig för att försäljningen genomfördes?

Chris Heister – dåvarande finanslandstingsråd i Stockholms läns landsting och i dag Stockholms landshövding – har till Dagens Nyheter hävdat att priset sattes av tjänstemän på Stockholms läns sjukvårdsområde, SLSO. Flera andra borgerliga landstingsråd menar att priset på de avknoppade vårdcentralerna ska ha bestämts av ”oberoende värderingar”.

Dagens Arena kan i dag berätta en annan historia. Den handlar om tjänstemän som försöker sätta ett riktigt pris på Stockholmarnas gemensamma egendom, en landstingsförvaltning som skapas enbart för att privatisera delar av landstingsvården och en kaosartad beslutsordning. Och en borgerlig majoritet som duckar från sitt politiska ansvar.

Vallöfte: Privatiseringar
I valrörelsen hösten 2006 är privatiseringar av sjukvården ett av den borgerliga landstingsalliansens tyngsta vallöften.

Omedelbart efter valvinsten skapas en ny del i landstingets förvaltning, utvecklingskansliet, som enbart ska arbeta med avknoppningar av Stockholmarnas sjukvårdsinrättningar.

Landstingsstyrelsens ”allmänna utskott”, med Christer G Wennerholm (M) som ordförande, blir det politiska organ som ansvarar för avknoppningarna, och som utvecklingskansliet rapporterar till.

Sommaren 2007 fattar Stockholms landstingsfullmäktige beslut om ”Ökad mångfald av driftsformer inom hälso- och sjukvård och tandvård samt auktorisering och kundval inom primärvården”.

Med andra ord: Man fattar beslut om Vårdval Stockholm.

Sälj billigt, sälj fort
Tillsammans med kundvalet, som går ut på att patienter själva ska kunna välja exempelvis vilken vårdcentral man ska gå till, är själva grundidén med Vårdval Stockholm att öppna upp sjukvården för fler privata utförare. För att använda Stockholms nuvarande finanslandstingsråd Torbjörn Rosdahl (M) egna ord fanns det ”en politisk vilja att bryta upp det kommunala monopolet”.

Oppositionslandstingsråd Birgitta Sevefjord (V) menar att de ideologiska drivkrafterna att privatisera var överordnade hänsynen om skattebetalarnas pengar.
– Tanken var att nu skulle man knoppa av, det vill säga sälja ut delar av vården. Och man skulle göra det så fort som möjligt, eftersom det var ett vallöfte. Sen hur det gick till i praktiken var folk väldigt ointresserade av, säger hon.

Fullmäktiges beslut sommaren 2007 gör det möjligt att sälja ut och privatisera delar av vården i Stockholm. Men inte bara det. Beslutet innebär också att fullmäktige delegerar alla fortsatta beslut om avknoppningar till landstingsstyrelsen.
– Då fattas principbeslutet, att man ska konkurrensutsätta på olika sätt. Fullmäktige lämnar sedan över till landstingsstyrelsen att verkställa besluten, förklarar SLL:s jurist Anne Rundquist för Dagens Arena.

Det ska visa sig få betydelse längre fram, när tempot i utförsäljningsivern trissas upp och den politiska oppositionen har svårt att hänga med i vad som händer.

Under hösten 2007 blir det allt tydligare att den borgerliga majoriteten vill skynda på avknoppningarna av vårdcentralerna Serafen och Vallentunadoktorn. Vårdval Stockholm, som träder i kraft den 1 januari 2008, är målsnöret. Innan dess vill man vara klar.

Det är också nu som det står klart att landstingets borgerliga politiker har en tydlig idé om hur man vill genomföra avknoppningarna. Man vill sälja dem billigt – helst bara för värdet av inventarierna. Åtminstone om man får tro styrelsen för Stockholms läns sjukvårdsområde, SLSO.

Sjukvårdsområdet protesterar
Sjukhusen i Stockholms län styrs inte direkt av landstinget. I stället har varje sjukhus en styrelse, som utses av landstingets politiker. Styrelsen utser sedan själva en ”vd” eller sjukhusdirektör som leder arbetet på sjukhuset.

Precis på samma sätt fungerar landstingets primärvård. Vårdcentralerna i Stockholm drivs av en egen organisation skild från landstinget: Stockholms läns sjukvårdsområde, SLSO. Också här finns en sjukvårdsdirektör och en styrelse som är högst ansvariga. SLSO rapporterar i sin tur till landstingsstyrelsens produktionsutskott, där Maria Wallhager (FP) under förra mandatperioden satt som ordförande.

När den borgerliga majoriteten i landstinget nu vill skynda på avknoppningarna är det alltså till SLSO som man vänder sig. Men SLSO slår bakut. Sjukvårdsområdets styrelse vänder sig kraftigt mot hur landstingets politiker vill prissätta vårdcentralerna som ska säljas. En av dem som reagerar starkast är styrelseledamoten Sussi Kvart.
– Vi fick en rapportering på ett styrelsemöte under hösten 2007 om att vår beställare [landstinget, red. anm.] önskade att vårdcentralerna skulle säljas enligt principen att bara de fasta tillgångarna skulle värderas, säger hon.

– Då sa jag och flera i styrelsen att ”detta kan ju inte vara rimligt, det är inte affärsmässigt”. Och efter diverse diskussioner med landstingsledningen framgick det att de vidhöll sin uppfattning. Då utarbetades det en ordning där vi slapp att fatta de här besluten, eftersom det stred mot vår övertygelse, fortsätter hon.

Beskrivningen bekräftas av Toivo Heinsoo, som då var ordförande i SLSO:s styrelse.
– Styrelsens uppfattning framfördes till ”vår ägare” produktionsutskottet, genom samtal med dess ordförande [Maria Wallhager]. Samtalen ledde till den hanteringsordning som landstinget sedermera fastslog, skriver han i ett skriftligt svar till Dagens Arena.

Trots detta ändrar inte den borgerliga majoriteten sin uppfattning. Vårdcentralerna ska säljas, gärna billigt. Konsekvensen blir att landstinget får förbereda försäljningen av vårdcentralerna själva, utan SLSO.

Utvecklingskansliet tar över
SLSO uttrycker sitt missnöje till landstinget i slutet av november 2007, bara en dryg månad innan Vårdval Stockholm ska träda i kraft. Det är alltså ont om tid, och den borgerliga majoriteten tvingas tänka om.

Landstingspolitikerna vänder SLSO ryggen och går i stället till sina egna tjänstemän på utvecklingskansliet, den del av landstingets förvaltning som har skapats enbart i syfte att arbeta med avknoppningar. Utvecklingskansliet, som svarar inför allmänna utskottet och Christer G Wennerholm (M), får i uppgift att förbereda försäljningarna.

Och nu går det fort. Riktigt fort. Inom loppet av tio dagar fattar politiker och tjänstemän en rad beslut som slutar med att Serafen och Vallentunadoktorn säljs till underpris:

10 december. På uppdrag av utvecklingskansliet redogör revisionsfirman Öhrling PricewaterhouseCoopers (PwC) i allmänna ordalag för hur en marknadsvärdering går till. PwC beskriver två olika värderingsmodeller: ”avkastningsvärdering” och ”jämförande värdering”.

11 december. Utvecklingskansliet lämnar in ett förslag till landstingspolitikerna om hur avknoppningar ska hanteras, en ”hanteringsordning”. Den slår fast att landstinget, under vissa omständigheter, inte ska ta något betalt för avknoppade vårdcentraler förutom inventarierna.

12 december. Dagen efter klubbar politikerna i landstingsrådsberedningen, med vissa förändringar, igenom utvecklingskansliets förslag.

17 december. Nästa måndag ger utvecklingskansliet revisionsfirman PwC i uppdrag att göra en ”avkastningsvärdering”. Däremot ber man inte PwC att göra någon ”jämförande värdering”.

18 december. Dagen därpå är PwC klara med sina värderingar av vårdcentralerna.

19 december. På onsdagen möts landstingsstyrelsen. I generella ordalag bestämmer man att avknoppningar av landstingets verksamhet från och med nu får ske.

20 december. Ett dygn senare säljs vårdcentralerna Serafen och Vallentunadoktorn till verksamheternas egna läkare för 695 000 respektive 285 000 kronor.

Vänsterpartiets oppositionslandstingsråd Birgitta Sevefjord menar att den snabba processen gjorde att den politiska oppositionen hade svårt att förstå vad som hände, och var de avgörande besluten egentligen fattades.

Det är inte så märkligt. Vårdcentralerna säljs utan något beslut i landstingsfullmäktige. Ett halvår tidigare, på sommaren, hade man ju delegerat de fortsatta besluten till landstingsstyrelsen. Till Dagens Arena säger Birgitta Sevefjord (V) att det kändes som att allt var riggat på förhand.
– Redan innan hade man gjort klart allting. Överlåtelseavtalet var klart, prissättningen var klar, allt var klart. Landstingsstyrelsens beslut var bara formalia som man la på i efterhand, säger hon.

Politiska beslut
Men hur bestämdes priset för vårdcentralerna?

För att förstå hur det gick till när Serafens prislapp sattes måste man börja i det förslag till hanteringsordning som utvecklingskansliet tar fram den 11 december. Där föreslås det nämligen i detalj hur avknoppningar ska gå till: Hur ansökan ska fungera, vilka instanser som ska fatta vilka beslut – och hur värderingarna ska göras.

Landstingsrådsberedningen, det organ som enbart består av landstingsråden från den politiska majoriteten, klubbar med vissa ändringar igenom hanteringsordningen den 12 december. En vecka senare, den 19 december, gör landstingsstyrelsen likadant.

I hanteringsordningen slås det fast att det bör göras två värderingar: en som tittar på värdet av de fasta tillgångarna – som möbler, medicinlager och andra föremål – och en som värderar själva verksamheten, eller rörelsen. Det är det sistnämnda som revisionsfirman PwC får i uppdrag att genomföra.

Långt bak i hanteringsordningen finns en enskild, tekniskt formulerad mening, som spelar en avgörande roll för prissättningen av de avknoppade vårdcentralerna. Där står det:

“Om rörelsens värde ligger i nivå med de materiella tillgångarna som ingår i verksamheten anses inte något värde utöver detta föreligga “.

Annorlunda uttryckt: Om värdet av vårdcentralernas själva verksamhet, eller rörelse, är ”i nivå” med vad möbler och medicin kan tänkas vara värt – ja, då ska man inte heller ta något extra betalt för själva verksamheten, utan bara för inventarierna!

Det här får stor betydelse för hur prislappen på Serafen sedan bestäms. Pusselbit nummer två är – naturligtvis – de värderingar av vårdcentralerna som görs.

Den rätta värderingen ignoreras
Revisionsbyrån PwC är klar med sin värdering av Serafen den 18 december 2007. Men intressant nog är det faktiskt inte den enda värderingen av Serafen som görs den månaden.
– I början av december ringde en tjänsteman från utvecklingskansliet och bad mig beräkna vilket överskott Serafen borde kunna göra under 2008, berättar Lars Carlsson, ekonomidirektör på SLSO.

Lars Carlsson är alltså ekonomichef på Stockholms läns sjukvårdsområde, SLSO. Den organisation som för landstingets räkning driver vårdcentralerna i Stockholm – och vars styrelse nyss protesterat mot landstingspolitikernas planer på avknoppningar.

Med utgångspunkt i Serafens resultat för 2007 gör Lars Carlsson en beräkning av vårdcentralens möjliga vinst. Han räknar också in att Vårdval Stockholm, som träder i kraft den 1 januari 2008, kommer att ge centralt belägna vårdcentraler som Serafen högre intäkter än tidigare. Bedömningen landar i att Serafen redan första året borde gå med 2-3 miljoner i vinst. Det är – står det klart långt senare – en uppskattning som landar mycket nära sanningen.

Lars Carlssons beräkningar kommer in till utvecklingskansliet på landstinget den 11 december. Precis en vecka innan PwC är klara med sin värdering av Serafen.

PricewaterhouseCoopers slutvärdering landar å sin sida i att hela Serafen är värd mellan 273 000 och 500 000 kronor. En mycket lägre summa än vad SLSO har beräknat att vårdcentralen borde göra i vinst bara första året.

Ändå är det PwC:s lägre värdering som kommer att användas som underlag för försäljningen av vårdcentralerna.

Med andra ord: Två gånger har nu landstinget fått signaler från Stockholms läns sjukvårdsområde, SLSO, att idén att sälja vårdcentralerna enbart för priset av inventarierna är problematisk. Först har SLSO: styrelse påpekat att en sådan försäljning inte är ”affärsmässig”. Därefter har ekonomidirektören visat att vårdcentralen redan första året borde gå med 2-3 miljoner i vinst.

Utvecklingskansliet, som skapades av den borgerliga alliansen efter valvinsten 2006 enbart i syfte att underlätta avknoppningar, visste alltså om att Serafen borde göra miljonvinster, direkt efter avknoppning. Ansvarig politiker, allmänna utskottets ordförande Christer G Wennerholm (M), vill dock inte kommentera saken närmare för Dagens Arena.
– Landstingsdirektören [landstingets högsta tjänsteman] ansvarar för att verkställa landstingsstyrelsens beslut, därför går det inte för mig att besvara dina detaljfrågor, skriver han i ett mejl.

Lars Carlsson, SLSO:s ekonomidirektör, vet varken varför utvecklingskansliet ville ha hans vinstberäkning av Serafen eller vad som hände med den efteråt.
– Jag har faktiskt ingen aning om vad som hände med värderingen jag gjorde efter att jag hade skickat in den till utvecklingskansliet, säger han.

”Begränsad värdering”
Hur kan PwC i sin värdering komma fram till en så mycket lägre siffran än SLSO?

Till att börja med: PwC:s uppdrag påverkas av den hanteringsordning för avknoppningar som politikerna i landstingrådsberedningen beslutar om den 12 december: Revisionsbyrån får i uppdrag att bedöma om värdet av rörelsen är ”i nivå med värdet av inventarierna”.

Förutom hanteringsordningen är det svårt att säkert veta vilka direktiv PwC har fått av utvecklingskansliet. PwC hänvisar till sekretess, och det är ändå inte säkert att allt finns nedskrivet. Men genom att läsa revisionsfirmans värdering kan man gå bakvägen och sluta sig till vilka förhållningsorder som PwC har haft att förhålla sig till.

Den 17 december bestämmer utvecklingskansliet att PwC inte ska göra någon ”jämförande värdering”. Det betyder att revisionsbyrån, som de själva skriver, inte har ”analyserat prissättningen av bolag med liknande verksamhet” som de vårdcentraler som ska säljas.

Dagen därpå, den 18 december, är PwC klara med sin värdering. Om datumen stämmer har alltså revisionsfirman bara haft ett dygn på sig att genomföra sin bedömning.

PwC har heller inte gjort någon ”fullständig värdering av marknad, analys, finansiell historik eller prognos”. Och dessutom har revisionsbyrån inte själva granskat ”det material och uppgifter” som de erhöll från landstinget. PwC fick uppgifter av utvecklingskansliet, som skötte kontakterna med revisionsbyrån. Informationen togs emot som sann, utan någon egen granskning.

Baserat på utvecklingskansliets uppgifter drar PwC slutsatsen att vårdcentralen Serafen är en mycket, mycket riskfylld investering. Revisionsbyrån räknar upp en rad ”osäkerhetsmoment”: fri etableringsrätt i och med Vårval Stockholm, osäkra ersättningsnivåer från landstinget, en möjlig rödgrön valvinst 2010. Den höga ”risknivån” är en av de viktigaste orsakerna till att PwC värderar den välkända vårdcentralen, vackert belägen mitt emot Stockholms Stadshus på Kungsholmen, så lågt.

Å andra sidan kan det vara en fördel att ha en stor och beständig kund som landstinget i botten. Efterfrågan på sjukvård är mycket stabil och Serafen är ett etablerat, välkänt varumärke med stor kundkrets. Men alla sådana faktorer, de som pekar på att vårdcentralen tvärtom är en ganska riskfri investering, saknas helt i PwC:s analys.

Tomas Hjelström, ekonomie doktor i företagsvärdering på Handelshögskolan i Stockholm, har för Dagens Arenas räkning tittat på den värdering som PwC har gjort av vårdcentralen Serafen. Han menar att värderingen formellt sätt är riktig, men att det också är tydligt att revisionsfirman bara har gjort en översikt.
– PwC skriver själva att de inte har gjort någon djupare analys av ”marknad, verksamhet, finansiell historik eller prognos”. Men det är ju just det som är värdering! Själva beräkningarna kan nästan vem som helst göra som har en grundläggande förståelse för företagsekonomi, säger han.

– Det är ju helt uppenbart att det inte är ett fullständigt värderingsuppdrag som PwC har fått. Det är en begränsad analys som man har blivit ombedd att göra.

Högsta politiskt ansvarige för utvecklingskansliets arbete, allmänna utskottets ordförande Christer G Wennerholm (M), menar dock att allt har gått rätt till, även om han inte närmare vill kommentera ”detaljfrågor”.
– Landstingets avknoppningar till personal gjordes efter oberoende värderingar av auktoriserade revisorer och värderingsmän, skriver han i ett mejl.

Prislappen på Serafen bestäms
PwC:s ”begränsade analys” kommer fram till att Serafens marknadsvärde ligger någonstans mellan 273 000 och 500 000 kronor. Som sagt: En summa långt under vad SLSO beräknar att Serafen kommer att göra i vinst, bara under det första året.

Revisionsbyråns uppdrag var att undersöka om Serafens marknadsvärde låg ”i nivå med marknadsvärdet av inventarierna”. Och på sista sidan i sin värdering skriver man:

”Vår bedömning är att… det av SLL [Stockholms läns landsting] fastställda marknadsvärdet på inventarierna är i nivå med rörelsens marknadsvärde.”

Tillsammans med den hanteringsordning som landstingsrådsberedningen och landstingsstyrelsen beslutat om, bestämmer slutorden i PwC:s värdering prislappen för Serafen.

Enligt PwC är rörelsens marknadsvärde i nivå – ”ungefär lika” – med värdet av vårdcentralens inventarier. Därför ska också Serafen säljas enbart till värdet av vårdcentralens lösöre. Möbler och mediciner beräknas vara värt drygt 600 000 kronor. Lars Carlsson, ekonomidirektör på SLSO, bekräftar att det var så priset fastställdes.
– Det här ger en köpeskilling som är lika med marknadsvärdet på inventarierna, säger han.

Cirkeln är sluten: Under hösten 2007 går alltså landstingets borgerliga politiker till Stockholms läns sjukvårdsområde, SLSO, för att få dem att sälja två vårdcentraler enbart till värdet av de fasta tillgångarna. SLSO:s styrelse protesterar och utvecklingskansliet, som svarar inför landstingets allmänna utskott och dess ordförande Christer G Wennerholm (M), tar över alla förberedelser. Trots ännu en signal från Stockholms sjukvårdsområd – beräkningar som visar att Serafen direkt kommer att generera miljonvinster – fortsätter man på den inslagna vägen.

Utvecklingskansliet skriver en hanteringsordning, ger PricewaterhouseCoopers direktiv som begränsar revisionsfirmans värdering – och till slut är man tillbaka där man började. Prislappen för Serafen blir lika med värdet av inventarierna.

”Vi kan alla vara efterkloka”
Ingen av de borgerliga politiker som under 2007 var ansvariga för utförsäljningarna vill svara på Dagens Arenas frågor om hur avknoppningarna gick till, annat än i mycket allmänna ordalag.

Maria Wallhager (FP), som var ordförande i landstingets produktionsutskott och politiskt ansvarig för Stockholms läns sjukvårdsområde, SLSO, meddelar att hon inte har några kommentarer när Dagens Arena ringer upp.
– Jag har inga kommentarer. Du får prata med de som är ansvariga i dag, och läsa i de protokoll som finns, säger hon innan hon lägger på.

Landstingets högst uppsatta politiker Chris Heister (M), dåvarande finanslandstingsråd och ordförande i landstingsstyrelsen, skriver i ett mejl till Dagens Arena att hon för flera år sedan lämnat partipolitiken och ”varken kan eller bör kommentera dagsaktuella politiska frågor”.
– Nu fyra år senare kan alla vara efterkloka och det finns säkert saker som kunde ha gjorts bättre, skriver hon och tillägger.

– Landstingsstyrelsens ordförande är inte inne i den operativa hanteringen, så jag kan inte ytterligare besvara dina detaljfrågor.

Den ansvarige politiker som bäst borde ha känt till utvecklingskansliets arbete, allmänna utskottets ordförande Christer G Wennerholm (M), uttrycker sig i ett skriftligt svar precis likadant.
– Fyra år senare kan alla vara efterkloka. Det finns säkert saker som kunde ha gjorts bättre. Samtidigt har dessa avknoppningar bidragit till att ge oss en bättre sjukvård i Stockholms län.

Försäljning direkt
På onsdag förmiddag, den 19 december 2007, möts landstingsstyrelsen på Hantverkargatan 45 på Kungsholmen. I generella ordalag bestämmer styrelsen, som har borgerlig majoritet, att avknoppningar från och med nu får ske – och att tjänstemännens förslag om hur avknoppningar bör hanteras ska godkännas.

Samma dag, mindre än en timme efter att landstingsstyrelsen avslutat sitt möte, skickar SLSO:s jurist Sven Wallnerström ett kort mejl till Mikael Ohrling, sjukvårdsdirektör för Stockholms läns sjukvårdsområde:

Hej! Kjell Lundin [tjänsteman på utvecklingskansliet, red. anm.] låter meddela ”att högsta politiska ledningen” givit direktiv om att verksamhetsöverlåtelserna beträffande Serafen och Vallentunadoktorn skall genomföras planenligt och enligt befintliga värderingar.

Så blir det. Något beslut i Stockholms landstingsfullmäktige behövs inte – ett halvår tidigare hade man ju delegerat de fortsatta besluten till styrelsen.

Dagen efter landstingsstyrelsens beslut, den 20 december, säljs de två vårdcentralerna till verksamheternas egna läkare. Priset för Serafen landar på 694 500 kronor; för Vallentunadoktorn på 285 000 kronor.

Fyra år senare säljs Serafen vidare, för åtminstone 20 miljoner kronor.

Den före detta chefen på utvecklingskansliet har inte varit möjlig att få tag på. Dagens Arena har inte heller lyckats få någon kommentar av Öhrlings PricewaterhouseCoopers (PwC).