Vad visste Reinfeldt?

”Suveränt, suveränt” säger Sven-Göran Eriksson på bred värmländska. Kennet Anderssons inlägg har just träffat Martin Dahlins panna. ”Martin dyker alltid upp”, säger Arne Hegerfors. Det var stekhett i Dallas när Sverige slog Saudiarabien med 3-1 och gick till kvartsfinal i VM 1994.

På YouTube finns ett sammandrag av matchen, en resa till en annan tid. Saudiarabien var ett exotiskt land med sand och olja, snälla prinsar och dyra bilar. ”Många araber på läktaren”, konstaterar Hegerfors. Men Saudiarabien är inte längre en hållplats på resan mot ett VM-brons. Landet håller på att få en mycket särskild plats även i den svenska politiska historien.

Avslöjandet om att Sverige, via ett bulvanföretag, ska bygga en vapenfabrik i Saudiarabien är en skandal i flera led. Dagens Arena har framhållit att förtrycket mot kvinnor i Saudiarabien kan jämföras med situationen för färgade i Sydafrika under apartheid. Att försvarsminister Sten Tolgfors inte skulle vara informerad föll på sin egen orimlighet, trots hans initiala dementier.

Det avslöjades snart att Tolgfors hade begått den svenska politikens ”faux pas”: Han for med osanning. Tolgfors informerades om upplägget med bulvanföretaget SSTI på Sedelvägen 2 i Hägersten redan 2010, och inte dagen före Ekots avslöjande i tisdags. Till SvD lämnade Tolgfors pressekreterare ytterligare en intressant upplysning: ”ja, det har fattats regeringsbeslut.”

I går eftermiddag kom bekräftelsen och det drog in som en torr ökenvind. 20 november 2008 presiderade Reinfeldt över ett regeringssammanträde som beslutade att ge FOI tillåtelse att skriva ett projektavtal för att hjälpa Saudiarabien med vapenfabriken. Med på mötet var stora delar av regeringen och ministrar från samtliga fyra borgerliga partier.

Att Tolgfors presskonferens – förvirrad, arrogant och full med undanflykter – räddar honom från att tvingas avgå är föga troligt. Men kände Reinfeldt, i likhet med Tolgfors, till upplägget med bulvanföretaget? Det handlar om en affär på tre-fyra miljarder kronor som skulle kunna ge 2 000 jobbtillfällen i Sverige. Volymen på affären motsvarar en fjärdedel av Sveriges årliga vapenexport. Ramlar en sådan fråga, som berör en diktatur i ett konfliktområde, ned mellan sprickorna i regeringskansliet till en praktikant i källaren på Försvarsdepartementet?

Regeringskansliet är snarare en stabsorganisation till regeringen, där information hela tiden förs uppåt. Tolgfors statssekreterare stämmer av med Reinfeldts statssekreterare och kabinettssekreteraren på UD. Berörda ministrar informeras, beslut fattas, myndigheter verkställer.

Samtidigt förändras den politiska spelplanen av den arabiska våren. Såväl USA som Socialistinternationalen får skämmas för att ha gullat med Mubarak. Sarkozys utrikesminister Michèle Alliot-Marie ångrar nog att hon erbjöd sig att skicka fransk kravallpolis till Tunisien när Jasminrevolutionen bröt ut. Och det är bara drygt tre år sedan Gaddafi tilläts slå upp sitt tält utanför Élyséepalatset.

Vad är skillnaden mellan dessa exempel och det som nu händer i Sverige? Statsministern kan ha godkänt upprättandet av ett bulvanföretag i Hägersten som bakvägen ska hjälpa en diktatur att producera krigsmaterial. Som om det inte räckte med vapenexport till Saudiarabien som 2011 var tre miljarder. Vapen som enligt SIPRI har använts för att slå ner mot demokratirörelsen i Bahrain.

Vad visste Reinfeldt? Hur mycket har han lagt sig i? Vad har han haft för synpunkter?

Har vi en statsminister som säger ”suveränt, suveränt” när han informeras om en vapenaffär med bulvaner som snarast för tankarna till en Carl Hamilton-roman av Jan Guillou? En vapenhandel som stärker de krafter som bromsar den arabiska våren.