PARIS: Sommarvindar erbjöds när europeiska politiker och tankesmedjornas tänkare träffades i Paris i helgen för att uttrycka stöd till François Hollande, socialisternas kandidat i det stundande presidentvalet.
Först skulle läget i Europa diskuteras och en holländare var övertydlig: EU har blivit en smärta i baken för Europas sossar. Därefter kom förslag i skurar: Skatt på finansiella transaktioner (FTT), nationalisera en bank i varje land, Eurobonds, europeiska minimiskatter och minimilön, nya roller för ECB och EIB, en matta av investeringar över hela EU. Samt en riktig EU-president, starkare europeiska partier, gemensamma partilistor i valet till Europaparlamentet.
Efter att ha förlorat debatten om huruvida medlemsstaterna behöver Keynesianism eller åtstramningar, verkar alltså en returmatch på steroider planeras på EU-nivå. Om pro-europeiska vänstertänkare får bestämma, vill säga.
Paradoxen sammanfattades av David Miliband. Den ekonomiska krisen understryker behovet av mer överstatlighet (federalism). Men den politiska utvecklingen går åt motsatt håll: Teknokrater blir premiärministrar, väljarna blir mer skeptiska till EU och euro.
I skärningspunkten där den politiska rävsaxen möter den ekonomiska tvångströjan lommade församlingen ut i den ljumma Pariskvällen.
Konferensens andra dag hade presidentvalet i centrum, ansatsen var kaxig. Efter Frankrike väntar Tyskland och Italien. 200 av EU:s 330 miljoner invånare kan få ledare med hjärtat till vänster.
I kulisserna snackas det. Dagen ska handla om dessa tre länder så Ed Miliband – Davids yngre bror – är inte inbjuden. Hans dagar ska vara räknande, ingen vill synas med en förlorare, Labour sägs vara i ett ledarlöst tillstånd.
Men på Cirque d’hiver, en vacker teater, får andra europeiska S-ledare som Stefan Löfven visa symboliskt stöd på första parkett. Från manegen talar Tysklands och Italiens S-ledare, Sigmar Gabriel och Pier Luigi Bersani. Sedan exploderar teatern, vrål vävs samman med vevande flaggor. Det är dags för Hollandes linjetal om Europa.
Stämningen är elektrisk, men Hollande för snarast tankarna till en pragmatisk gymnasielärare. Han upprepar kravet på att omförhandla EU:s finanspakt om han blir president. Några punkter från gårdagens önskelista nämns: FTT, Eurobonds, starkare roll för EIB. EU:s ”ultraliberalism” attackeras men följs av en flört med Frankrikes protektionistiska instinkter. I en kort passage markerar Hollande, lyckligtvis, mot Sarkozys otrevliga blinkningar med det bruna högerögat (minskad invandring och Frankrike ut ur Schengen).
Vrålet återkommer, talet avslutas, europeiska ledare ställer sig runt Hollande. Sedan skickas ordföranden för S-kvinnor i EU in i manegen, pressbilder med bara män ser illa ut även i Frankrike.
Utanför Cirque d’hiver har vinden blivit kallare, konferensen ”Renaissance” är över.
Om vänsterns renässans börjar i Frankrike är inte huvudförklaringen endast den pragmatiska gymnasieläraren, utan den impopuläre och okultiverade gaphalsen Sarkozy.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
