Är vi beredda att satsa de resurser som krävs för att förebygga att ungdomar tar värvning i IS? Eller har vi bara resurser att skjuta dem på plats i Irak?
Utrikesminister Margot Wallström (S) inledde Folk och Försvar i Sälen med ett uppmärksammat utspel om kriget mot IS. Regeringen vill skicka svensk militär för att utbilda trupper som strider mot IS. Tanken är att bidra till att utbilda kurdiska peshmerga-krigare.
Sedan stora delar av den irakiska armén lagt benen på ryggen, är det de kurdiska peshmerga-krigarna som de facto håller frontlinjen mot IS. Det var peshmerga som drev ut IS från staden Shingal och lyckades bryta belägringen av Shingalberget, där tiotusentals yezidikurder sökt skydd undan IS:s terror. Ett bidrag från Sverige till den kurdiska regionala regeringen och peshmerga skulle vara en viktig solidaritetshandling.
Lika viktigt är att Sverige tar ansvar för att förhindra att svenska ungdomar rekryteras till IS.
Det finns inga uppgifter om hur mycket det svenska bidraget till att utbilda soldater i Irak kommer att kosta. Utrikesminister Margot Wallström har understrukit att Sverige inte kommer att skicka stridande personal. Enligt uppgift handlar det förslag som försvarsdepartementet håller på att ta fram om att skicka ett tiotal snarare än ett hundratal personer.
Men militära insatser är sällan billiga. Samma summor som läggs ner på de svenska militärernas flygresor, hotellrum, traktamenten och hardship-tillägg, måste andra ministrar vara beredda att avsätta för att stödja dem som kommer i kontakt med ungdomar i riskzonen.
Nej, det är inte i första hand de islamiska församlingarna och föreningarna i Sverige som ska ta ansvar för att förhindra att svenska ungdomar dras in i det sektliknande IS. Det är ett samhällsansvar.
Lärare, fritidspedagoger, fältarbetare och lokala idrottsledare måste kunna känna igen symboler och rekryteringsstrategier. De behöver hjälp för att kunna avslöja värvarnas argumentation och propaganda. Verktyg för att upptäcka radikalisering, och fånga upp ungdomarna innan det är för sent.
Enligt Säpochefen Anders Thornberg har Säpo bekräftade uppgifter om att 130 personer rest utomlands för att strida. I förorter som Angered och Hammarkullen vittnar oroliga föräldrar om att det inte finns någonstans att vända sig. Enligt Säpo har ett 80-tal återvänt till Sverige.
Den brittiska tankesmedjan ICSR har bedrivit ett omfattande forskningsprojekt om så kallade jihadister. De har intervjuat över 450 personer som strider i Irak eller Syrien eller som har återvänt därifrån.
I en artikel i tidningen Independent argumenterar ICSR:s forskare mot brittiska förslag om att fängsla dem som återvänder. Återvändarna är ofta traumatiserade och skadade, men också desillusionerade. De kan gånger bättre än alla andra berätta om krigets och IS verkliga ansikte.
Även i Sverige borde återvändarna kunna användas i arbetet för att förhindra rekrytering. Hot om hårda straff för dem som återvänder kan ha motsatt effekt. Det blir som en fälla, beskriver en av dem som ICSR intervjuat. ”Vi är tvungna att stanna kvar och fortsätta strida, vad har vi för val?”.
I slutändan handlar det om hur vi som land prioriterar våra resurser. Förebyggande, eller militärt. Vad är vårt budskap till föräldrarna i Angered? Är vi beredda att satsa de resurser som krävs för att förebygga att ungdomar tar värvning? Eller har vi bara resurser att skjuta dem på plats i Irak?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
