Vad säger SCA-skandalen om vår tid? Jo, att de enorma företagsvinsterna inte investeras, utan går till lyxkonsumtion.
En Svanberg seglar runt världshaven. Det är Carl-Henrik Svanbergs egen yacht Cygnus Montanus II, det vill säga Svanberg 2 fast på latin, som plöjer vågorna med sitt 80fots-skrov. Besättningen seglar yachten till den världsdel där Carl-Henrik behöver den. Och allt vore frid och fröjd om man bara kunde släppa funderingarna på vansinnet i att namnge en båt till sitt eget efternamn på latin.
Det tråkiga börjar egentligen när Carl-Henrik Svanberg spenderar en miljard ur Assa Abloys och Ericssons företagskassor på att sponsra en världsomsegling kring haven. En miljard på sitt eget fritidsintresse, fast i företagssponsringens namn. En miljard som företagen kunde gjort något vettigare för, eller?
För vad säger egentligen skandalerna, där ”tjänstemännen”, som ägarna kallar sina vd:ar, spenderar företagens friska miljarder på egen segling, jakt och att flyga runt sina hundar i företagsflygplan, om vår tid? Naturligtvis att den rikaste tiotusendel av Sveriges befolkning på en privat nivå spårat ur.
Men framförallt berättar lyxkonsumtionen något om de oerhörda vinster som företagen gör, som inte omsätts i investeringar. I takt med att den rikaste procenten av västvärldens befolkning blivit extremt mycket rikare och kapitalet ökat sin avkastning på arbetets bekostnad, så har nämligen investeringsnivåerna sjunkit. Argumentet för höga företagsvinster brukar vara att det tillåter innovationer och investeringar. Men sedan 1990-talet har investeringarna i både Sverige och OECD legat under sitt historiska snitt.
Företagen har därför mycket pengar att göra av med. Men investeringsmöjligheterna lockar inte. Om det nu beror på att innovationerna är mediokra eller att efterfrågan är svag. Istället ökar utdelningarna. Och det rena slöseriet. Utan att ägarna verkar bekymra sig nämnvärt.
Och då är det ändå våra pensionspengar som äger stora delar av de här företagen. Trots att SCA inledningsvis nekat till alla anklagelser och länge vägrade en oberoende utredning, förmådde de flesta AP-fonder, storbanker och pensionsjättar endast mumla. Endast två AP-fonder talade ut och krävde en verkligt oberoende utredning, vilket det till slut också blev.
De som företräder våra pensionspengar må vara ett artigt gäng, men grundproblemet är att högre företagsvinster och topplöner inte genererar investeringar. De genererar istället lyxkonsumtion för egna och andras pengar. Fler företagsplan, lyxyachter, jaktstugor och stekta svanar, färre investeringar i forskning, produktion och i förlängningen vårdcentraler och äldreboenden.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
