Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand har tänkt om. Hon tycker inte att Sverige ska lämna EU, ett fram till nu klassiskt mp-krav. Peter Eriksson å sin sida hävdar att han aldrig har stått bakom partiets utträdeskrav, vilket bland annat fått det tidigare språkröret Birger Schlaug att höja på ögonbrynen. Inte för att han tycker annorlunda, utan för att han inget visste om detta. En efter en kommer de miljöpartister ut ur garderoben, som vill se ett radikalt, grönt alternativ i svensk politik och som samtidigt har en konstruktiv syn på EU och Sveriges roll i unionen.

Men det är inte bara i EU-frågan som miljöpartiets ledning nu tänker om snabbare än socialdemokraterna stavar till rådslag. Partistyrelsen överger betygsmotståndet. Och språkrören vill skrota det kontroversiella förslaget om medborgarlön, som är och har varit miljöpartiets signum vid sidan av EU-motståndet. I tider när den offentliga debatten handlar om vilket parti som mest vill öka utsvettningen av folk, har förslaget om medborgarlön blivit hånat och bespottat. Detta trots den rätt vaga formuleringen i miljöpartiets program: "Medborgarlön kan i framtiden möjligen bli en väg till grundtrygghet för alla." Visioner av detta slag har inte fått plats i svensk politisk debatt.

Det är synd för det svenska politiska klimatet om miljöpartiet allt för mycket anpassar sig och gör om för att de tror att det är vad andra förväntar sig av dem. De övriga partierna har fram till nu varit villiga att samarbeta med dem – på vänster- som på högerkanten – och det behöver partiledningen påminnas om innan de kapitulerar på fler punkter där svensk politik mår bra av annorlunda ståndpunkter.

En obegriplig omsvängning från partistyrelsens sida är förslaget om en obligatorisk, statlig a-kassa. Det blottar en av miljöpartiets svagheter – fäblessen för enkla lösningar. Miljöpartiet kan inte ha gjort någon djupare analys om vad ett sådant förslag innebär för svenska arbetsmarknad och den svenska modellen på lång sikt. Obligatorisk a-kassa medför ett försvagat fack och därmed en omdaning av den svenska modellen där parterna skött det mesta utan statlig inblandning.

I valet 2006 ökade miljöpartiet de gröna stort bland storstädernas medelklassväljare. Den omsvängning som partiledningen nu gör angående bland annat EU, medborgarlön och skolbetyg är en anpassning till de egna väljarna. Frågan är om språkrören också får med sig medlemmarna på den nya kursen, som tenderar att vara lite mer "fundamentalistiska" i sin syn på partiets politik. Eller om partiet lyckas hitta sin egen gyllene medelväg, där visionerna finns kvar och de unkna resterna av hårdnackat EU-motstånd rensas ut. Slaget avgörs på partiets kongress i Östersund 23-25 maj.