Det är inte för inte man undrar om Jan Björklund vill sabotera så mycket som möjligt för efterkommande partiledare.
Frågan är inte om utan när Jan Björklund ska avgå under det här året. Att partiledarskiftet skulle bli blodigt trodde nog de flesta av oss. Birgitta Ohlsson, Maria Arnholm och Erik Ullenhag är samtliga starka kandidater på sitt sätt.
Men att Björklund själv skulle vara den som utlöste ett blodbad genom utspel i integrationsdebatten var lite mer av en överraskning. Man kan tycka att den som känner sitt parti borde veta vad de kontroversiella förslagen skulle leda till. Fast å andra sidan – det var ju en tid sedan Björklund dansade i takt med sitt parti.
Folkpartiet är numera ett parti som balanserar på fyraprocentsspärren och som är splittrat i tre falanger (fyra om man räknar med Carl B Hamiltons enmansbataljon). Hårdare krav mot asylsökande blandas hej vilt med försvar för asylrätten och de som vill ha sänkt tak för invandring. Hur dessa fraktioner någonsin ska hitta tillbaka till varandra är till synes obegripligt.
Möjligtvis är det också därför partiledarkandidaterna håller en så pass låg profil. Även om man är beredd att få några skrapsår i kampen om makten, önskar man knappast att ta över ett fullskaligt blodbad. Visst är det så att man undrar om inte det var Björklunds syfte: Att sabotera så mycket som möjligt för sin efterträdare när han själv ska störtas från makten.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
