"Den som lever för svärdet kommer att dö av svärdet" sägs det ju i Bibeln men uppenbarligen gjordes yttrandet innan den globala finansmarknaden. Idag verkar snarast gälla att den som är stor dum och girig ska få fortsätta vara stor dum och girig: vinster privatiseras och riskerar socialiseras.
Kevin Phillips kallar i sin bok "Bad Money: Reckless Finance, Failed Politics, and the Global Crisis of American Capitalism" finansmännen för "köpmän i skulder". Den amerikanska finanskrisen som i helgen fortsatte med att staten tog över de två krisdrabbade bolåneinstituten Freddie Mac och Fannie Mae för 665 miljarder kronor började med att banker och kreditinstitut lånade ut alldeles för mycket pengar till svaga låntagare som fått nej av andra banker. Lånen packeterades om och såldes vidare. Den finansiella sektorn gjorde vinst på att sälja vidare sina egna och andras skulder vilket går alldeles utmärkt och alla luncher är gratis ända tills det inte längre går att sälja skulden vidare och någon alltså sitter där med Svarte Petter.
Vad gör man då? Ja de flesta räddas av Federal Reserve som med tillräckligt mycket billiga pengar köper ut dem från alla problem. Staten har fått rädda viktiga delar av USAs finansiella system fyra gånger de senaste 30 åren, vilket borde få en att fundera.
Det skapas vad som kallas för en "moral hazard." Det vill säga det finansiella systemet får en tydlig signal: Staten och ytterst skattebetalarna kommer alltid till undsättning, vilka hårresande risker man än tar med andra människors pengar.
Å andra sidan skulle Freddie Mac och Fannie Mae om de gått omkull dragit med sig betydligt fler amerikanska hushåll än som redan drabbats. De båda (i och för sig redan halvstatliga företagen) garanterar drygt hälften av de amerikanska bolånen. Det hela kanske var oundvikligt givet den förfärligt otrevliga situationen men väcker ändå en mängd än mer otrevliga frågor om tillståndet i den amerikanska ekonomin.
USa har gått från att vara världens största producent till världens största konsument. Handelsunderskottet är hisnande 700 miljarder dollar om året. Amerikanska företag är fortfarande beroende av en stark hemmamarknad men den konsumtionen vilar inte på stigande inkomster utan djup skuldsättning och amerikanernas privata skulder uppgår till 13 000 miljarder dollar
2007 var USAs totala skuldsättning tre gånger större än storleken av BNP. Mellan 2001 och 2007 exploderade bolåneskulderna med 102 procen och i augusti förra året var lånepartyt alltså över. Kevin Phillips citerar i sin bok en analytiker som menar att USAs ekonomi sedan dess har varit "den långsammaste tågkrasch världen någonsin sett".
Det är bara att hoppas på att han har fel.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
