ANALYS. Finansminister Anders Borg (M) har lagt fram ännu en defensiv budget. Försiktigheten kan dock slå tillbaka. Bilden etableras av ett Sverige som glider isär mitt framför ögonen på en passiv regering.
”Catenaccio” betyder låskolv på italienska. Inom den moderna fotbollen används ordet för att beskriva ett defensivt spelsystem: Genom ett disciplinerat försvarsspel ska bollen behållas inom laget.
I dag presenterade den snålspelande Anders Borg ytterligare en defensiv vårproposition. Den ska bedömas just som en vårbudget. Regeringen redovisar inriktningen för sin finanspolitik två gånger om året och det är höstens budgetproposition som ska vara mer detaljerad. Men att vårbudgeten snarast är tunnare än väntat är förvånande.
Den senaste tiden har tecknen gått att samla på hög. Något håller på att gå sönder i Sverige. 14 mars ringlade soppkökskön lång utanför S:ta Clara kyrka i Stockholm, det var en bild som satte punkt. Barnfattigdomen ökar, det verkar finnas kelgrisar och styvbarn i Reinfeldts folkhem. En av fyra kommuner har börjat avslå fler ansökningar om socialbidrag; människor kommer i kläm när de står utan a-kassa. Fogarna i den svenska modellen knakar; en tredjedel av alla löntagare ligger ovanför taket i sjukförsäkringen och får komplettera med andra försäkringar. Ungdomsarbetslösheten når rekordnivåer; långtidsarbetslösheten biter sig fast.
Det är förvånande att Anders Borg inte tar tjuren vid hornen i vårbudgeten. Bilden av ett Sverige som glider isär mitt framför ögonen på en passiv regering etableras. Så kan det växande rödgröna försprånget i de senaste opinionsmätningarna tolkas.
Samtidigt har Borgs ekonomiska gloria börjat hamna på sned. När Sveriges ekonomiska och politiska journalister kom hem från belägringen av Sveavägen 68 verkar de unisont ha börjat reflekterat över något grundläggande som lektionerna i samhällskunskap i gymnasiet lärde ut: Efterfrågan ska stimuleras i en lågkonjunktur, inte strypas. I dag presenterade SvD Näringsliv ett helt uppslag med ekonomer som dömer ut Borgs catenacciospel. Ekonomerna var anförda av självaste Lars Calmfors, som till och med ser ut som Keynes.
Borg har varken textboken i nationalekonomi eller Sveriges nationalekonomer på sin planhalva.
En förklaring till det fortsatta snålspelet kan även den hämtas från idrottens värld: Gör inga ändringar så länge du vinner. Att ligga lågt, skriva ned tillväxten, skruva ned förväntningarna och hänvisa till turbulent europeisk väderlek har fungerat hittills. Storcoachen Reinfeldt har till och med inpräntat i sina statsråd att onödiga risker ska undvikas; det är bäst att göra inget alls.
”Catenaccio” utvecklades senare till den ”holländska totalfotbollen”, som behöll den grundläggande idén om en vårdad defensiv – men la till en ny offensiv dimension.
Just där ligger opinionsraketen Socialdemokraternas möjlighet. Magdalena Andersson håller i statens pengar och garanterar fortsatt catenaccio, medan Stefan Löfven utvecklar en kontrollerad offensiv. Inga juholtska lösningar med ovårdade anfall längs vänsterkanten. Ingen sahlinsk lösning med tidiga koalitioner med andra, mindre lag. Utan traditionell S-politik: Ordning och reda bakåt, kombinerat med kontrollerade anfall över hela planen.
Efter låskolvens förslag: Försiktig ”totalskuggbudget” att vänta?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
