Samir är en av de unga män som dött i strid i Syrien. Samhällets främsta uppdrag måste bli att möjliggöra andra livsval och stänga dörren till extremisternas tankevärld.
Varför vill en ung svenskfödd kille dö på ett slagfält i Syrien? Den frågan ställer sig Evin Ismail i ett oumbärligt reportage i nya numret av Magasinet Arena.
Både hon och Samir – den unga kille hon följer – är uppvuxna i förorter till Göteborg. Den ena ska inleda en klassresa. Den andra ansluta sig till IS.
Samir kan berätta om ett liv kantat av rasism och segregation. Hur det är att vara född i Sverige och prata bra svenska – men trots det sättas i en förberedelseklass för nyanlända invandrare. Han berättar om lärare som förklarar för eleverna att ”ni kommer inte bli någonting”.
För Evin berättar han också om sin frustration över att gång på gång stoppas av polisen. Det utan mer synbara skäl än att han är en kille med utländsk bakgrund i en av våra mest segregerade förorter.
Vi har alla ett personligt ansvar för de livsval vi gör. Samir blir en mördare. Han krigar för IS och dör i strid.
Evin Ismail försöker förstå hans val. Hon ser en ung man som inte tycker det spelar någon roll om han lever eller dör: ”Jag tolkar till stor del Samirs val att åka till Syrien som en form av självmord delvis grundat i att han blev betraktad som ett oönskat liv i Sverige.”
Samirs liv betyder ingenting i det samhälle han fötts in i och vuxit upp i. Han lever med en stark känsla av att ingen tror något annat än att han kommer att misslyckas. Att ingen någonsin har ansträngt sig för att det ska bli annorlunda. Samhällets svek mot Samir är uppenbart.
Hur många fler unga människor bär i dag berättelser som liknar Samirs? Hur många av dem kommer välja att strida för IS?
Nu står vi ännu en gång chockade efter ett terrorattentat i ett av våra grannländer. Vi kommer höra andtrutna rop på enkla lösningar. På mer övervakning, fängelsestraff och skärpta gränser.
En dragkamp pågår samtidigt mellan främlingsfientliga grupper och islamister som vill att föreställningen om den muslimske terroristen ska bli en självuppfyllande profetia.
Evin Ismail skriver: ”Hela IS ideologi bygger på idén om den muslimske terroristen, på idén om kriget mellan ”islam” och ”väst”. De är väl medvetna om vad som försiggår i dessa unga mäns självbild och verklighet, och de utnyttjar den för att få igenom fruktansvärda handlingar och för att öka motsättningarna i världen.”
Ekot hör vi från de främlingsfientliga grupperingarna. Lika medvetet dras konfliktytorna mellan islam och västvärlden upp.
Låter vi rädslan korrumpera oss vinner också de extrema grupperingarna. Här måste det öppna samhället förmå stå upp. Men vi måste också mäkta med att inse att det inte är de enkla lösningarna som kommer hindra framtida terrordåd.
Med utgångspunkt i de svek som begicks mot Samir behöver vi inleda en rannsakan om vad som kan göras annorlunda. Vi måste genomlysa vad samhället kan göra för att möjliggöra andra livsval och stänga dörren till extremisternas tankevärld.
Det kommer vara både tyngre och svårare än de kortsiktiga förslagen. Men också helt nödvändigt.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
