Deflation, arbetslöshet, nationalism och systerpartiernas sammanbrott – för S verkar det vara viktigare att förhålla sig till Moderaterna.
Europa har haft lågkonjunktur och obefintlig inflation i sju år. Penningpolitiken skulle göra jobbet. ECB införde kvantitativa lättnader. Sveriges riksbank införde nollränta, och så minusränta och började köpa statsobligationer. Men inflationen ligger kvar på noll.
Greklands åtstramningar ledde till en ofattbar fattigdom. Södra Europa kan inte längre konkurrera med ett Tyskland som inte tillåter någon löneinflation. Inkomstojämlikheten exploderade. Det bortförklarades med ”skill biased technological change” och ”globalisering”. Den svenska arbetslösheten ligger på åtta procent.
Rot, rut, jobbskatteavdrag, sänkt restaurangmoms skulle få medelklassen att konsumera mer. Det fungerade inte. 400 000 svenskar står i bostadskö.
Vi lärde oss namnet på partier som Fidesz, Jobbik, Sannfinländarna, Gyllene gryning, Ukip, British National Party, AfD, Pegida. Och hukade inför framgångarna för Danskt Folkeparti, Fremskrittspartiet, Sverigedemokraterna och Front National. Många väljare kände sig svikna och lämnade utanför arbetsmarknaden och välfärdssystemen.
Socialdemokratiska partier i Grekland och Spanien närmast sveptes bort av nya vänsterpartier. Partier som lovade grundläggande samhällsfunktioner som el, sjukvård och sjukförsäkring för arbetslösa.
Men på det mysiga svenska socialdemokratiska partihögkvarteret regerar en annan frågeställning: Vad skulle Nya Moderaterna säga?
Om man höjde skatter eller tillät underskott skulle de kalla det ”oansvarigt” eller ”tax and spend”. Höll Socialdemokraterna bara fast vid ”krona för krona” så skulle Moderaterna tvingas skära i utgifterna i nästa valrörelse – det blir inte populärt. Ha ha, där har de allt målat in sig i ett hörn.
Europa brinner, arbetslösheten är åtta procent, inkomstojämlikheten skenar, Socialdemokraternas väljarunderlag rycks undan. Och på kontoret pratar man vidare om. . . Moderaterna! Av någon okänd anledning tycks Moderaterna vara viktigare att förhålla sig till än deflation, nationalism, systerpartiers sammanbrott och arbetslöshet tillsammans. Som att övriga Europas utveckling inte kan nå den svenska socialdemokratin.
Hur många sparkar av verkligheten behöver egentligen S? Släpp valstrategierna nu, ni regerar.
Vad är decemberöverenskommelsen värd om den inte används? Nu finns ett exceptionellt manöverutrymme i vårbudgeten. Använd det till att visa skillnaden på borgerlig åtstramningspolitik och en rödgrön politik där de fattigastes behov prioriteras. Använd det till att låna till investeringar i bostäder, infrastruktur, pensioner och omsorg.
Visa att ett samhälle som förmår investera i de många människornas framtid är det bästa skyddet mot nationalism och fascism. Hopp om ett jobb, en bostad, trygghet och pensioner räcker långt. Det borde inte vara så fantastiskt svårt att förstå.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
