Inte ens Svenskt Näringsliv håller längre med Mikael Damberg om att handel med diktaturer per automatik gynnar en demokratisk utveckling.
Leder frihandel till demokrati?
Det verkar Socialdemokraterna övertygade om. Handel är ett sätt att ”promota” mänskliga rättigheter, som näringsminister Mikael Damberg uttrycker det. Alltså all handel, även handel med länder som Saudiarabien, Qatar och Förenade Arabemiraten.
Dessa hårdföra diktaturer finns nämligen med på regeringens lista över 26 länder vars handelsförbindelser ska prioriteras fram till 2020. Det är den nya ”exportstrategin”. Samtidigt flaggar regeringen även för att förlänga det militära samarbetsavtalet med Saudiarabien.
– Vi ser handel och kontakter som ett sätt att lyfta frågor som brott mot mänskliga rättigheter. Men vi har också en tro och övertygelse om att när svenska företag finns på svåra marknader sprider de också en kultur som är skild från det land de verkar i, säger Mikael Damberg i DN-intervjun.
Att en socialdemokratisk regering oblygt förfäktar den gamla nyliberala klyschan frihandel = frihet är faktiskt magstarkt. Och visar återigen hur dövblind Socialdemokraterna varit för de nya sociala rörelser som vuxit fram de senaste decennierna (läs globaliseringsrörelsen).
Empiriskt har det också blivit allt svårare att finna belägg för tesen. Kina är ju den största elefanten i den glasburen. Och inte ens IMF och Världsbanken är lika blint troende längre.
Det tragikomiska är att Mikael Damberg snart är helt ensam i sin ringhörna. Inte ens den svenska nyliberalismens banérförare Svenskt Näringsliv är längre med honom. På den av organisationen sponsrade Frihandelsbloggen sågas Dambergs argument.
Bloggen påpekar till en början att bara för att man kan argumentera för att ”isolering är förtryckarrsregimers bästa vän” så betyder inte det automatiskt att ”varuutbyte i största allmänhet ger demokratiseringar”. Speciellt inte när det gäller en stat som Saudiarabien:
”Saudi är ett atypiskt land när det gäller handel eftersom staten inte är beroende av en fungerande marknadsekonomi. En stat som är beroende av fungerande marknadsekonomi på hemmaplan tvingas till öppenhet och att ge medborgarna ett visst mått av frihet. Inte minst på grund av att ett nödvändigt villkor för marknad är privat äganderätt, något som efterhand skapar alternativa maktcentra i ett samhälle.”
”Saudiarabien däremot utmärks av att det finns en faktor som ger ekonomiskt välstånd och som är lätt att kontrollera för staten (eller snarast ett litet antal individer – något stat i modern mening finns inte): oljan. De som kontrollerar oljan får in pengar och behöver inte bry sig om förutsättningarna i det omgivande samhället. Tvärt om gäller det undvika att alternativa maktcentra i form av nya entreprenörer och branscher uppstår.”
Dessutom påpekar bloggaren mycket riktigt: ”När det gäller avtalet mellan svenska och saudiska staten har detta naturligtvis ingenting med frihandel i princip att göra. Att stater ingår avtal med varandra är inte marknadsekonomi. Det är politik.”
Ja, det är politik. Mycket tvivelaktig politik.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
