BERLIN: ”Vi inhalerade för djupt”. Fyra tankesmedjor har gemensam konferens i centrala Berlin. På podiet bedriver Peter Mandelson, den ”tredje mannen” i New Labour-projektet bakom Blair och Brown, avancerad mea culpa. Visst, vi var för naiva inför finansmarknadernas styrka.
Mandelson jämför alltså finansmarknadens lockelse med marijuana. Djupare halsbloss, mer finansmarknad, skulle leda till än mer välbehag. Men globaliseringen exploderade, regelverken hängde inte med, följderna blev katastrofala, nu får vi inte släppa kraven på smarta regleringar. Om det är alla överens. Konferensen, och förhoppningsvis Europas progressiva, vänder blad. Den tredje vägen är historia.
Spanien och Sverige används som exempel. Spanien har låg utbildningsnivå och drabbas hårt av tidiga avhopp från skolan. Arbetslösheten är massiv, välfärdens omfördelning låg. Att lösningen skulle vara hårda nedskärningar faller på sin egen orimlighet. Idén om en social investeringspakt på EU-nivå ventileras, mantrat om att EU ska ses som en del av lösningen och inte problemet upprepas. Att handling följer utanför konferenssalen, i ett Europa som domineras av högerregeringar, är dock osannolikt.
Pär Nuder föredrar den svenska modellen i åtta distinkta punkter, grundkonceptet imponerar som alltid. Men en professor från Belgien visar bilder på ökande fattigdom i föregångslandet Sverige. Den kritik mot Anders Borg som inte bara kommer från Lars Calmfors utan även från en Berkeley-professor noteras i europeiska kretsar.
Sprickorna i de olika välfärdssystemen oroar. Österrikes Alfred Gusenbauer ställer obehagliga men nödvändiga frågor. Arbetaren som jobbar fler år men ändå får sämre pension än tjänstemannen. Ungdomen som möter arbetslöshet samtidigt som statens resurser tillfaller de äldre i allt högre grad. Minskad tilltro till etablerade partier. Resten behöver inte sägas. Marine Le Pen är störst såväl i arbetarklassen som bland ungdomar i åldern 18-24.
Men Frankrike bjuder även på positiva exempel. Mer än två miljoner medborgare deltog i den öppna processen när Hollande valdes till sitt partis presidentkandidat, många är nu valarbetare i andra omgången mot Sarkozy. En rapport om industrins nödvändiga återkomst i Europa skickas runt, Labours Douglas Alexander framhåller att progressiva partier måste återvinna självförtroendet. Empati är inte samma sak som trovärdighet i väljarnas ögon.
Men den enkla och allmängiltiga vägen till nya segrar existerar inte. Även om Hollande vinner så bedöms hans ekonomiska program som bitvis orealistiskt, och hur bör alternativet till högerns åtstramningspolitik formuleras? Omständiga förklaringar blir nödvändiga, och när du tvingas förklara din politik så förlorar du.
Den minsta gemensamma nämnaren blir nödvändigheten av trovärdiga företrädare och konkreta reformer som erbjuder det gamla löftet om bättre tider i en värld med mindre ekonomiskt svängrum.
I det sammanhanget kan ett förslag om att alla vid 25 års ålder ska ha klarat gymnasiestudierna vara en bra början.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
