Slutet på stupstocken

87 000 människor har utförsäkrats sedan alliansens förändrade sjukförsäkringen 2008. Det är en skam för Sverige att det fått pågå så länge.

Fyra och ett halvt år och 1200 sidor senare är äntligen socialförsäkringsutredningens slutbetänkande klart. Inga systemskiften föreslås, däremot ska det bringas ordning och bättring i de nuvarande. Regeringen och alliansen är överens om ”byggnadsställningen”, men innehållsmässigt har de olika ekonomiska, och ideologiska, ambitioner.

Det kanske viktigaste förslaget är att ta bort den bortre gränsen i sjukförsäkringen, den så kallade stupstocken. Det är inte en dag för tidigt. 87 000 människor har sedan alliansens förändring i sjukförsäkringssystemet 2008 utförsäkrats och offrats i arbetslinjens namn. Det är en skam för Sverige att det fått pågå så länge.

För att vara så individvurmande som alliansen är, är det paradoxalt att man inte velat göra individuella bedömningar av alla långtidssjukskrivna. I stället har schabloner fått avgöra när den som är sjuk anses ha blivit frisk. Alla har tryckts in i samma mall.

En av de viktigaste principerna som föreslås i utredningen är att ha individens behov som utgångspunkt för de åtgärder som sätts in. Stupstocken ska ersättas med tidiga insatser, helst innan sjukskrivningen är ett faktum, och hälso- och sjukvården ska ha ett samverkans- och uppföljningsansvar med arbetsgivaren.

Men det mest spektakulära med utredningen är att den faktiskt, med blocköverskridande enighet, slår fast att arbetslinjen för sjuka inte fungerat. Människor blev inte friska av att ersättningen försämrades och stupstocken närmade sig. I stället minskade tryggheten och fattigdomen spred sig ut bland sjuka och arbetslösa. Samtidigt började sjukskrivningarna att öka igen.

Budskapet från utredningen är också att de offentliga trygghetssystemen ska vara så pass starka och generösa att det stora flertalet inte har behov av att komplettera med privata lösningar. För detta kommer det att krävas rejäla förstärkningar av ersättningarna, av hälso- och sjukvården och av rehabiliteringskedjan och omställning.

Det vore en välgärning för jämställdheten och jämlikheten. Går förslagen igenom är det främst kvinnor och personer med lägre ekonomisk standard som kommer att gynnas.

Nu ska kompromissförslagen ut på remiss. Och regeringen hoppas säkert kunna klubba flera av förslagen – och då särskilt slopandet av stupstocken – i riksdagen i höst.

Det är glädjande att de borgerliga partierna har kunnat lösa upp sina ideologiska knutar och kompromissa om socialförsäkringarna. Men det är tveksamt om de kommer att ivra för att få bort stupstocken tidigare än nödvändigt. Men efter alla vittnesmål om mänskliga tragedier vore det en moralisk såväl som politisk skandal om den blir kvar.