Tommy Svensson

Nationella Frontens Marine Le Pen kan i dag ta nästa steg mot det stora målet – att bli Frankrikes president. Inför den första omgången i regionalvalen går hon ut som ledare för landets största parti.

“Lämna landet om det inte passar.”

Invandrare ska inte sticka upp. Inte ens om de är firade fotbollsstjärnor.

Det fick Zlatan Ibrahimovic lära sig av den franska extremhögerns ledare Marine Le Pen.

I dag kan hon ta nästa steg mot det stora målet – att bli Frankrikes president. Inför den första omgången i regionalvalen går hon ut som ledare för landets största parti.

Nationella fronten kan till och med komma att överträffa resultatet i Europavalet för knappt ett år sedan. Var fjärde fransk väljare röstade på partiet den gången. Nationella fronten fick 24 mandat i Europaparlamentet och har alltså ensamt fler röster än Sverige (20 platser).

Inför dagens val ligger Le Pens parti på trettio procent och är i många mätningar landets största. I den andra omgången om en vecka blir det svårare eftersom endast de två kandidaterna med flest röster möts. Det är trots allt fler som är emot än för partiet, än så länge.

Hur än det slutliga resultatet blir har Nationella fronten blivit ett verkligt nationellt parti. Med borgmästare i tolv städer och med nära åtta tusen kandidater finns man i praktiskt taget alla valkretsar i landet.

Organisationen finns där, liksom hängivna supporters och en populär ledare. Pengar har man fått låna från en rysk bank. Ersättningar som skulle användas för arbete inom Europaparlamentet har gått till partikassan, åtminstone är den saken under utredning. Skandaler rinner dock av partiet, precis som hos Sverigedemokraterna. Stödet bara ökar.

Marine Le Pen har uppenbarligen lyckats ”avgifta” bilden av det högerextrema parti hon ärvde av sin öppet antisemitiske far, Jean Marie Le Pen. I alla fall i tillräckligt många väljares ögon.

Det främlingsfientliga och nyfascistiska tankegodset har fått en klädsammare dräkt. Den populistiska retoriken låter lika mycket vänster när det gäller ekonomiska orättvisor, anti-globalisering och välfärd som extrem höger när det gäller, dödsstraff, lag och ordning och hårdare tag mot invandrare (muslimer).

Det är en blandning som går hem. Partiet har starkare stöd inom arbetarklassen än Socialistpartiet och många väljare kommer från det tidigare så starka Kommunistpartiet. Det är ett stort misslyckande både för de regerande socialisterna och den etablerade högern.

Hur långt ska det räcka? Fadern chockade alla genom att slå ut den socialistiske kandidaten Lionel Jospin i första omgången av presidentvalet 2002. Han förlorade sedan stort mot högerns Jacques Chirac.

Dottern är fast besluten att gå hela vägen. Till och med premiärministern Manuel Valls har sagt att hon kan vinna valet 2017. Kanske för att säga att han är den ende som kan stoppa henne.

Värst blir det förstås för Frankrikes invandrare. Zlatan Ibrahimovic klarar sig nog. Han har nog lämnat landet då.

Men det finns även ett särskilt hotfullt europeiskt perspektiv. Marine Le Pen gör ingen hemlighet av sin politiska samhörighet med den ryske presidenten Vladimir Putin. Det handlar inte bara om att få pengar till kampanjkassan. Hon har sagt att hon beundrar Putin för det sätt han agerat i Ukraina.

De båda delar den nationalistiska ideologin och fientligheten mot USA och EU. De företräder båda en vision av en framtida löslig Euroasiatisk union som ska byggas kring axeln Paris, Berlin och Moskva, men där samtidigt den egna inskränkta nationalismen ska härska.

I grunden är det en gammal tanke från den europeiska ultrahögern för snart hundra år sedan, som tagits upp av reaktionära rådgivare till Vladimir Putin och som nu genom Marine Le Pens parti åter söker stöd i extrema västeuropeiska partier och kretsar.

Jag skriver detta vid fredagens EU-toppmöte i Bryssel. Tanken att en politiker som Marine Le Pen om drygt två år kan representera Frankrike vid dessa möten är djupt obehaglig.

Vad händer då? Ska vi alla lämna Europa – ”om det inte passar”?

Tommy Svensson, frilansskribent