Det är en händelse som ser ut som en tanke, att Paul Krugman får Nobelpriset i ekonomi samma dag, som det ser ut som om politikerna åtminstone börjat få något slags grepp på finanskrisen.
Krugman hör till dem som i sin kolumn i New York Times berömt den brittiske premiärministern Gordon Browns plan för att häva den akuta krisen. Planen går bl.a. ut på att staten ska garantera lånen bankerna emellan så att isproppen i systemet ska lossna, och att man inte ska väja för att förstatliga banker, helt eller delvis, om det skulle bli nödvändigt. Det är i princip Browns modell, som euroländernas finansministrar i helgen enats om, och som USA nu också tycks haka på.
Som ett svar på detta, vände igår börsen från djupaste pessimism till ett nytt rally. Därmed är förstås krisen långt ifrån över. Fortfarande kan stora giftiga lån dyka upp som trojaner i systemet. Den franska banken Société Générale gungade t ex i går efter rykten om "förluster i strukturella produkter".
Men EU-paketet och börsuppgången kan ändå förebåda en vändpunkt. Vad man anar är konturerna av en global politisk enighet om hur det finansiella landskapet ska se ut, ungefär som Bretton Woods-överenskommelsen efter kriget. Ett nytt Bretton Woods har för övrigt den energiske Gordon Brown redan föreslagit.
Det är intressant att jämföra hur krisen hanteras idag, jämför med Wall Street-kraschen 1929. Då var USA:s finansminister ideologiskt övertygad om att staten inte skulle lägga sig i, utan marknaden själv skulle genom ett stålbad sålla agnarna från vetet, något som gjorde att vi fick Den Stora Depressionen.
Idag däremot strös miljarder i lån, garantier och kapitaltillskott över bankerna av politiker och centralbanksledningar, som insett att ideologisk renlärighet inte duger i det uppkomna läget.
Fast när den nuvarande amerikanske finansministern Henry Paulson i förra månaden lät Lehman Brothers gå i konkurs, skedde det därför att han lutade åt stålbadsmodellen från 30-talet. Men konkursen utlöste den värsta krisen någonsin, och Paulson fick snabbt slå till reträtt, efter bl.a. Paul Krugmans sågning av beslutet.
Förmodligen kommer någon fundamentalistisk ekonom att fnysa nedlåtande åt att Nobelpriset går till Krugman, som är "politisk". Och det är han. För man kan inte skilja politik från ekonomi. De som tror att det finns en "ren" ekonomi är precis de gynnare som fört det finansiella systemet farligt nära en härdsmälta. Nu är deras tid över. Nu väntar en era av politisk ekonomi. Då är det logiskt och rättvist att Krugman får Nobelpriset.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
