Att det är synd om människorna torde alla som såg SVT-dokumentären “Ingen riktig våldtäkt” i torsdags kunna hålla med om.
I dokumentären skildras Sara, som först våldtogs av tre killar hon kände på en fest och därefter tvingades uppleva att bilder av övergreppet spreds av förövarna. Parallellt med hennes berättelse intervjuar dokumentärmakarna tonåringar om sex, relationer och om vad som är just en “riktig” våldtäkt. Enter högstadie-Hades, befolkat av maskulina erövringsstereotyper, coolhetshierarkier och benfasta idéer om att i vissa (ganska många) fall får utsatta tjejer skylla sig själva. Om det nu verkligen har skett ett övergrepp, kanske vill hon “bara ha uppmärksamhet”.
Tjejer berättar om nära på militärstrategiska försvarsrutter i umgänget – inte dricka för mycket, inte flirta, inte vara ute för sent – eftersom de vet att ansvaret är deras om någon skulle våldföra sig på dem utan schablonvåldtäktens överfall och knytnävar. Killar ska ständigt vara redo för sex, och gärna ha sex med många – oavsett om tjejen i fråga kräks av alkoholförgiftning.
Det är inte svårt att se att de traderade maskulinitetsideal som härskar bland tonåringar, förutom att vara rent skadliga, har sina motsvarigheter i vuxenvärlden. I TV4 sitter “experten” Niklas Wikegård och skriker att hockeyspelare spelar som “kärringar” och jublar när det blir slagsmål, män som uppträder feminint kallas bögjävel och råkar de vara just bögar blir de också mobbade av sina mer maskulinitetsuppfyllande fränder. Och så vidare.
Det är det som forskare kallar hegemonisk maskulinitet som gör att DN:s sportkrönikör Johan Esk hånar Fredrik Ljungberg för att den senare i en intervju sagt att han ångrar sin lättklädda reklammedverkan. Ljungberg berättar hur han trakasserats av kvinnor som i offentliga sammanhang “tar honom på kuken”, kvinnor som trots att han säger ifrån fortsätter att gräva i hans skrev, ofta i grupp.
Dessa sexuella övergrepp rubricerar Esk (förra lördagen, ej på nätet) som “I-landsproblem”, och skriver “‘Det var händer överallt. De kom bakifrån, från sidan, slet och drog i mig’. Fredrik Ljungberg berättar om nattklubbskvinnornas närkamper. ‘Det höga priset’ för att han varit kalsongmodell.”
Budskapet är klart: en riktig man kan inte bli sextrakasserad, snarare ska han glädjas åt alla möjligheter att ligga.
Samma mekanism slår till varje gång medier diskuterar unga som säljer sex, nu senast i en artikelserie i Dagens Nyheter. Trots att det rent statistiskt är nästan dubbelt så många killar än tjejer som är under 18 år och säljer sex saknas pojkarnas berättelser. Statistiken nämns i en bisats medan de porträtterade offren för en brottslig vuxenvärld är tjejer.
De få gånger sexsäljande killar porträtteras är det alltid ur ett aktivt perspektiv: killar som finansierar studier, eller som hade så mycket sex ändå att de lika gärna kunde börja ta betalt för det.
Män och pojkar förtjänar att befrias från de maskulinitetsnormer som föreskriver aggressivitet, maktutövning och känslomässig knapphet. En bra början vore obligatorisk och maskulinetsomskapande gruppverksamhet redan i unga skolår.
Om inte annat för att motsatsen gång på gång visat sig djupt destruktiv för oss alla.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
