Ingen lär bli lycklig när vårbudgeten läggs. Nu måste regeringen leverera en strategisk finess som det hittills rått brist på.
Vårbudgeten borgar för besvikelse. Som Dagens Nyheter rapporterar på tisdagen kommer en betydande del av den finansiering som fanns vid höstbudgeten inte finnas med i vårpropositionen.
Regeringen får inte röra inkomstskatterna i vårbudgeten. Tidigare förslag om nedtrappning av jobbskatteavdraget och ändrad brytpunkt för statlig skatt måste därför stryka på foten. Med det miljardhål som då uppstår innebär att tunga förslag inte kan genomföras förrän till årsskiftet.
Många är de väljare som kommer bli besvikna över att det inte lär finnas med förslag om slopad stupstock, satsning på lärarlöner och höjd a-kassa redan i vårbudgeten.
Vågskålen innehåller dock fler svåra moment. För att decemberöverenskommelsen inte ska sättas på spel gör regeringen bäst i att inte pröva dess gränser mer än nödvändigt. Det innebär att man måste hålla sig borta från att lägga in frågor i budgeten som inte direkt hör dit. Resultatet blir en mager vårbudgetproposition. Fast vinsten i det långa loppet kan bli desto större: Att tydligt visa att man inte på några villkor tänker sätta den politiska stabiliteten på spel.
Vårbudgeten sätter med andra ord regeringens strategiska förmåga på prov. Samtidigt som finansminister Magdalena Andersson bara försiktigt kan staka ut regeringens ekonomiska politik måste hon skapa en förståelse hos väljarna för att allt inte kan komma nu.
Det är en förmåga vi hittills sett mycket litet av från regeringens sida. Efter höstbudgeten var det som att man frivilligt valde att koppla lös de kritiska allianspolitikerna som ett gäng uppretade gathundar. Någon plan för att vinna den kamp om verklighetsbilden som ständigt pågår verkade inte finnas.
Alliansen lyckades effektivt sätta bilden av en tillbakablickande vänstergir som inte skulle skapa jobb – men däremot ekonomisk instabilitet. Att där fanns viktiga förslag som innebar fler händer i vården, höjd sjukersättning och sänkt pensionärsskatt – liksom höjd a-kassa och att den förhatliga stupstocken skulle tas bort – försvann i den allmänna villervallan. Någon beredskap för att ta striden för den här viktiga politiken tycktes inte finnas från regeringsföreträdarna.
Detta haltande har fortsatt. Det senaste exemplet är hanteringen av Saudikrisen som lämnar mycket att önska.
Nu har regeringen inte mycket till val. De måste ta fajten för politiken – något annat har de inte råd med. Och om talepunkterna inte håller tillräcklig kvalitet för att en vanlig väljare ska förstå vad de håller på med: gå tillbaka till skrivbordet – gör om och gör rätt.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
