Vi pratar om ett parti vars yttersta ledning när som helst och gällande vem som helst kan väcka fråga om uteslutning för vad som helst. Det tål att funderas på. SD:s stadgar är partiets ryggrad.

Nu drar nya uteslutningsvågor in över Sverigedemokraterna. Medlemmar med tunga uppdrag utreds för att ha gjort sig obekväma i partiet, skadat dess anseende eller inte följt partilinjen. Varselbrev har skickats. Det mäktiga verkställande medlemsutskottet har sammanträtt, partistyrelsen ska samlas. När klubban faller går inget att överklaga.

Det finns anledning att granska Sverigedemokraternas uteslutningsprocesser. Inte för att jag bryr mig nämnvärt mycket om William Hahne, Gustav Kasselstrand eller någon av deras polare som nu enligt uppgift ska uteslutas. Utan för att uteslutningsprocessen i sig förtjänas att synas ur ett demokratiskt perspektiv.

En jämförelse just för att belysa den demokratiska aspekten är på sin plats. Fackföreningsrörelsens uteslutningar av medlemmar som sympatiserar med Sverigedemokraterna granskas ofta. Då särskilt Transport som har uteslutit flest medlemmar med hänvisning till detta.

En medlem som blir aktuell för uteslutning ur Transport blir det för att hen först har anmälts skriftligen till förbundsstyrelsen och efter yttrande från den avdelning medlemmen tillhör. Medlemmen delges ärendet och har två veckor på sig att inkomma med förklaring. Om förbundsstyrelsen beslutar om uteslutning kan medlemmen överklaga beslutet. Ett förbundsråd hanterar då överklagan.

Till de partier som toppar skalan av olika demokratiska möjligheter att överklaga beslut hör Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna.

Stadgetekniskt tråkigt och långdraget, jag vet.

Desto enklare och desto kortare process gäller för medlemmar som ska uteslutas ur Sverigedemokraterna. Det är oklart hur uteslutningsärenden tas upp. Medlemmen får yttra sig. Men sedan har partistyrelsen suverän beslutsmakt. Uteslutning verkställs med omedelbar verkan. Klart.

Det är hårt att vara medlem i SD. Du ska lyda och vara tyst när ledningen talat och beslutat, utan möjlighet till demokratiskt inflytande över ditt eget medlemskap. Precis så som det brukar fungera i totalitära, fascistiska, led.

Vi pratar om ett parti vars yttersta ledning när som helst och gällande vem som helst kan väcka fråga om uteslutning av vilken medlem som helst för vad som helst. Det tål att funderas på. Sverigedemokraternas stadgar är partiets ryggrad.

Och med det väcks en fråga. Om Sverigedemokraterna applicerar denna hållning när det gäller den egna organisationen – vad är de då vara kapabla till att göra med Sverige om de en dag får mer makt?