Finland går till val i en slags permanent kris. Förre finansminister Anders Borgs inblandning kan leda till större politiska motsättningar.
Efter finska valet 2011 bildade sex partier som alla förlorade väljare en ny blocköverskridande regering. I den ingick allt från Samlingspartiet till Vänsterförbundet. Koalitioner är en väl inarbetad finsk tradition och blockpolitik inte skrivet i sten som i Sverige.
Centern (som hade innehaft statsministerposten i åtta år) tappade allra mest och hamnade utanför den nya regeringen. Det gjorde även valets stora vinnare, Sannfinländarna under ledning av Timo Soini. Partiet ökade med så mycket som 15 procentenheter till 19,1 procent och fick lika stort stöd som Socialdemokraterna, som däremot gjorde comeback i regeringen med Jutta Urpilainens som finansminister.
De finska Socialdemokraterna är numera förvisade till rollen som junior partner i finska regeringar.
Sannfinländarna är det slags högerpopulistiska främlingsfientliga parti som vi känner väl från Skandinavien. Partiet är emot det ena och det andra. Mot EU. Mot invandring. Mot mångkultur. Partiledaren Timo Soini försöker tona ner de öppet rasistiska rösterna i partiet. Det går inte så bra.
EU-parlamentarikern Jussi Halla-aho citerades i Anders Behring Breiviks manifest. I ett inlägg på sin Facebooksida attackerade han kandidater i riksdagsvalet som har invandrarbakgrund. Han menade att det är ”ofattbart” att partier vill ha “ö-klassens kandidater” som ingen någonsin har hört talas om och som helt saknar ”kompetens”.
Sannfinländarna motsatte sig också alla slags nödlån till Grekland. Som medlem i eurozonen är Finland genom Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF) tvingat att bidra. Sannfinländarnas principfasthet i detta avseende var det egentliga skälet till att partiet hamnade utanför regeringen för fyra år sedan.
Inför årets val har dagordningen förändrats. Finland är i ett slags permanent kris. Arbetslösheten är hög (9,1 procent), tillväxten uteblir och produktiviteten står och stampar. Den ekonomiska politiken har drabbat många finländare hårt. Det går förstås inte att jämföra med Grekland. Men medlemskapet i euron innebär restriktioner för ett litet exportberoende land.
Statsminister Alexander Stubb, partiledare för liberalkonservativa Samlingspartiet, har nu kommit på idén att importera ekonomisk-politiska idéer från Sverige och sitt systerparti Moderata samlingspartiet.
Således anlitades den avgångne och bortröstade finansministern Anders Borg för att ge råd till det krisande landet. Nyligen publicerades Anders Borgs ”En strategi för Finland” av ”Statsrådets kansli”. Medförfattaren är en annan svensk bekant, Juhana Vartiainen, chef för ”Statens Ekonomiska forskningscentral”.
Vartiainen var en gång i tiden forskare på numera nedlagda Fackföreningsrörelsens Institut för ekonomisk forskning (FIEF) och hög chef på svenska Konjunkturinstitutet. Vartiainen har efter 40 år som medlem i socialdemokraterna nu bytt parti och kandiderar i årets val för Samlingspartiet. Möjligen en skalp för statsminister Stubb. Men hur är det med Borgs och Stubbs ekonomiska strategi?
Anders Borg och Juhana Vartainen hävdar att Finlands kris i grunden kokar ned till strukturella problem och att den finska konkurrenskraften drastiskt har försämrats. Enligt dem rör det sig om ett konkurrensgap på 20 procent. Därför måste löneläget sänkas med lika mycket för att exportföretagen inte ska slås ut. Eftersom Finland (precis som Grekland) inte kan devalvera gives inget annat alternativ.
I ett debattinlägg i Hufvudstadsbladet kritiserar TCOs chefsekonom Göran Zettergren Borgs och Vartiainens slutsatser. Zettergren menar att det empiriska underlaget är synnerligen tunt för att inte säga obefintligt. Dessutom kritiserar han de politiska slutsatserna. Zettergren framhåller att Europas huvudproblem snarare är för svag efterfrågan än bristande konkurrenskraft. Och att i det läget föreslå sänkta reallöner i minst tio år kommer att leda till ”minskad konsumtion, färre investeringar och till ökande arbetslöshet”.
Mönstret känns igen från hur alliansregeringen lanserade sin arbetslinje i Sverige. Den var dåligt underbyggd. Och drog på basis av ett svagt underlag mycket drastiska slutsatser.
Politiken har inte heller levererat vad den lovade. Den bygger på en dogm om att bristande arbetsutbud är det stora ekonomiska problemet. Under lång tid har ekonomerna fokuserat på ”strukturella reformer” som universalmedicin. Det är kort sagt ingen rekommendabel exportvara till vårt nordiska grannland.
Finlands ekonomiska problem är ytterst ett resultat av den utdragna krisen inom EU och låg tillväxt i en rad länder i vår omvärld. Men Finland har också särskilt drabbats av Nokias kräftgång. Den i Finland så viktiga pappersindustrin dras ner av sjunkande efterfrågan. Ryssland är en viktig handelspartner. Varför Rysslands ekonomiska problem också är ett finskt dilemma. Det har inte blivit bättre av EU:s sanktioner efter krisen och kriget i Ukraina och den ryska annekteringen av Krim.
Finland har vidare en åldrande befolkning. Därför är landets konsensus kring en restriktiv invandringspolitik inte bara ett moraliskt problem utan också ett ekonomiskt problem för Finland.
Men under ytan är det inte bara konsensus i finsk politik. Vänsterförbundet lämnade regeringen i protest mot den ekonomiska politiken. De gröna hoppade av på grund av miljöpolitiken. I Socialdemokraterna ersattes partiledaren Jutta Urpilainen av Antti Rinne efter en hård intern strid. Samlingspartiets Alexander Stubb vill sänka skatter, socialförsäkringar och löner. Det folkliga stödet för en sådan politik är mycket svagt. Landet har redan drabbats hårt av krisen.
Förmodligen kommer Centern återigen att bli största parti under den nya ledaren Juha Sipilä. Han kan välja mellan att luta sig åt vänster eller höger. Antingen bildar han allians med socialdemokraterna och placerar sig någonstans i mitten-vänster. Eller så gör han upp med Samlingspartiet och formar en mer högerorienterad regering.
Förmodligen behöver finsk politik trots allt tydligare politiska alternativ. Kanske är det vad Anders Borgs finska utflykter kommer att leda till?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
