Hoppet finns på Sicilien – inte bland EU-politiker

Mitt i all denna distansering och avhumanisering av flyktingar hörs plötsligt mänskliga röster. Låt oss lyssna på dem.

I de senaste dagarnas rapportering om flyktingkatastrofen på Medelhavet har de enskilda människoödena reducerats till siffror över drunknade. Tusentals människors desperata flykt för sina liv har allt oftare diskuterats som ett problem för oss – vi som kan vältra oss i välstånd bakom våra höga murar.

Ansvariga EU-politiker vill hellre sätta in militären och skjuta sönder båtarna än att sträcka ut en hand till en medmänniska som flyr från helvetet i Syrien.

Men mitt i all denna distansering och avhumanisering hörs plötsligt mänskliga röster. Röster från stränderna där liken spolas upp. Röster vars genuina medmänsklighet och genuina ilska och frustration lyser upp mörkret.

Lyssna till exempel på Palermos borgmästare Leoluca Orlando:

– Det är ett europeiskt folkmord, tusentals människor dödas av EU. Låt oss äntligen förstå att rörlighet är en mänsklig rättighet. Här hörs inte ett enda intolerant eller rasistiskt ord. Vi visar att det är möjligt att fredligt välkomna människor som bara utövar sin rätt. Ingen har valt sin födelseort. Människan har rätt att välja var hon vill leva och var hon vill dö.

I staden Catania på Sicilien flaggas det på halv stång sedan flera dagar. I hamnen samlades människor för att visa sympati för de få flyktingar som överlevde söndagen. Och för att protestera mot EU:s oförmåga att agera.

– Det är människor som försöker skapa ett nytt liv. De kommer inte hit för att stjäla, de är en tillgång och har rätt till asyl. I stället för att försöka stänga människor ute från Europa borde EU satsa på att göra resan hit trygg för de som tvingas lämna sina hemländer, säger Alessio Graneagniola, 21-årig juridikstudent från Catania.

Även Francesco Rocca, chef för italienska Röda korset, står på kajen i Catania.

– De är i chock, fullkomligt chockade. De upprepar sina fraser om faktumet att de är de enda överlevarna från tragedin. Vissa av dem vill prata, vissa vill vara tysta. Du kan tänka dig att de är under stor press. Det är första gången jag ser en så hög nivå av chock. Det är tydligt från deras ögon.

På Al Jazira kan vi läsa om Carla Trommino, migrationsjurist på Sicilien. Hon ställde in sin London-flytt för att i stället hjälpa till att starta AccoglieRete, en organisation som hjälper de barn som kommer ensamma:

– Vi är Europas dörr och regeringen ser det som ett generellt problem, men bryr sig inte om individen. Vårt svar på den här krisen är att ha en personlig relation med immigranterna.

Låt oss avsluta med att lyssna på Palermos borgmästare Leoluca Orlando igen. Nu måste det vara nog.

– Vi är stolta över att vara européer, men det vi ser nu är inte det Europa vi drömmer om. Vi säger basta.