En tvivlares väg till klarhet

Har Dagens Nyheters politiske redaktör Peter Wolodarski gjort en 180-graders sväng om eurokrisen? Nej, snarare handlar det om en tvivlares väg till klarhet.

Visserligen proklamerade Wolodarski när han utsågs till politisk redaktör i november 2008 att han ”blivit ännu mer övertygad om att Sverige ska vara med fullt ut i Europasamarbetet, inklusive EMU”.  Men det är kanske något en tillträdande chef för en liberal ledarsida är förpliktigad att säga.

Wolodarski har sett finanskrisen på nära håll som stipendiat på Harvard, och är inte lika naiv som kommissionens ordförande Barroso som vid denna tid förklarar att euron skulle skydda Europa från krisen, den första av en serie stora felbedömningar av EU.

Den nye chefredaktören är inte heller lika frälst på euron som det lät vid utnämningen. Han har redan under folkomröstningen 2003 som menig ledarskribent på DN öppet redovisat att euron inte är oproblematisk, men landat i att fördelarna överväger nackdelarna, och sagt sig vilja rösta ja.

På hösten förra året börjar eurotvivlet på allvar. Wolodarski förklarar nu att det finns konstruktionsfel i den gemensamma valutan. Samma ränta har gjort att somliga länder dragit på sig stora skuldberg.  Han tvivlar nu på Europas besparingspolitik.  Men fortfarande påstår han att även om alla haft sina egna valutor skulle finanskrisen ha betytt problem för Europa. Förmodligen, men i flesta länder inte alls lika stora som i dag.

Sedan kommer i maj-juni i år fem söndagskrönikor där DN:s politiske redaktör sågar europrojektet jämns med fotknölarna. Sammanbrott är fullt möjligt och konsekvenserna för demokratin kan bli som på 1930-talet, menar han.

Är detta något att yvas över, att Dagens Nyheter nu sent omsider kommer med de varningsord, som under snart två års tid nästan dagligen trummats fram i europeiska medier och gång på gång på gång på Dagens Arenas ledarsida?

Jo, faktiskt, eftersom det vi ser i Wolodarskis jätteartiklar inte är något småtaktiskt finurligt påfund utan resultatet av en påläst intellektuells tankemödor. Det inger respekt.

Det som egentligen återstår för Wolodarski är två små steg. Att ta avstånd från Folkpartiets oliberala syn på euron och att säga: Ja, jag hade fel.

Några kan ogilla DN:s stora makt över tanken, men den finns där och går inte att snacka bort. Så varför kommenterar inte andra medier Dagens Nyheters nya kurs?

Det råder en öronbedövande tystnad om eurokrisen på till exempel Svenska Dagbladets ledarsida. SvD borde ta mod till sig och bryta den förlamning som rått i tolv år, sedan näringslivets ägarstiftelse avsatte den eurokritiske chefen för ledarsidan.