EU-kommissionen hävdar att TTIP inte ska utmana demokratiska principer. Till syvende och sist förändrar dock handelsavtalet principen för hur vi fattar beslut. Och följaktligen praxis.
Just nu pågår intensiva förhandlingar om handelsavtalet TTIP, mellan USA och EU.
Avtalet handlar inte bara om att ta bort tullar och handelshinder, utan också om att harmonisera USA:s och EU:s lagstiftning för att vi ska få bättre konkurrenskraft gentemot andra växande ekonomier.
Det innebär även att så kallade icke-tariffära handelshinder – alltså statliga åtgärder som begränsar eller försvårar handel – ska rivas. Exempel på sådana “handelshinder” är statliga subventioner, att den offentliga sektorn konsekvent undviker att köpa importerade varor eller kampanjer som uppmanar befolkningen att handla lokalt.
För att investerare ska känna sig trygga ska avtalet enligt förhandlingsmandatet innehålla ett investeringsskydd, ISDS. Det betyder att om ett utländskt företag anser att en stat genom lagstiftning har hindrat handel eller företagsvinster, kan företaget stämma staten.
Detta görs i särskilda investeringsdomstolar, till exempel Svenska handelskammaren, och avgörs av domare som betalas av företagen själva.
Kritiken mot ISDS har länge varit högljudd runt om i Europa. Fackförbund, politiker, civilsamhället, forskare och jurister varnar för att de demokratiska principerna, arbetstagares rättigheter och miljölagstiftning hotas.
Detta har gett upphov till en het debatt om ISDS ens ska ha en plats i avtalet och hur mekanismen i sådana fall ska utformas. Beskedet från kommissionen är att ISDS ska reformeras.
Handelskommissionär Cecilia Malmström presenterade den 6 maj nya förslag på hur mekanismen kan utformas på ett bättre sätt. En idé är att EU tillsätter en permanent domstol med fast anställda domare som inte tidigare har företrätt företag i ISDS-tvister.
Förslaget möttes med ljum entusiasm från den Socialdemokratiska gruppens parlamentariker Berndt Lange, som menar att det är ett bättre alternativ, men att skrivningarna är alldeles för otydliga.
Idén fick även av hård kritik från ISDS-experten och professorn Gus Van Harten, som själv la ett liknande förslag redan 2007. Han anser att hela mekanismen är onödig, ett allvarligt hot mot demokratin samt enbart gynnar företag och väldigt rika individer.
Den tyska ansvariga ministern och socialdemokraten Sigmar Gabriel har också tagit fram ett förslag om en permanent domstol för att lösa ISDS-bråket. Han ska vara uppbackad av Mikael Damberg. Förslagets upphovsman Markus Krawejski tror dock inte på det själv.
”TTIP won’t need any investment protection mechanism at all. But since this opinion has no majority in the EU, the trade court provides a middle course”, sa han till Politico.
En annan farhåga är att avtalet innefattar en så kallad negativlista. I tidigare avtal används positivlista, vilket innebär att man preciserar de sektorer som får konkurrensutsättas.
I TTIP preciseras i stället de sektorer som inte får konkurrensutsättas. Det innebär bland annat att alla nya verksamheter per automatik är öppna för marknadsliberalisering.
Det kan omöjliggöra återkommunalisering eller återförstatligande, till exempel av järnvägsunderhållet. Det medför också att staterna inte kan sätta stopp för utländska företags etablering ens om de inhemska bolagen hotas, utan att riskera stämning.
Om TTIP alls kommer att leda till fler jobb och bättre tillväxt är dock oklart. Politiker och lobbyister pumpar ut utopiska siffror medan kritikerna målar upp mardrömsscenarion.
En slutsats kan man ändå dra. I sin nuvarande form betyder TTIP mer marknadsliberalisering och makt åt stora internationella företag. Många pekar på den maktförskjutning som sker när investeringsdomstolar får sätta agendan och utforma praxis.
För även om kommissionen och medlemsstaterna hävdar att demokratiska principer inte ska utmanas och att stater och arbetstagarrepresentanter ska ha inflytande i både förhandlingarna och när ett avtal väl är på plats, så förändrar avtalet principen för hur vi fattar beslut. Och följaktligen praxis.
I slutet av april hölls den nionde förhandlingsrundan i New York. När ett avtal kan komma på plats är ännu oklart, men det talas om år 2017. Först ska USA och EU komma överens, sedan ska avtalet röstas igenom i Europaparlamentet för att sedan ratificeras av medlemsländernas ministrar.
Med största sannolikhet kommer avtalet också bli ett så kallat blandat avtal, vilket betyder att alla medlemsländers nationella parlament ska rösta om det. Huruvida en enskild stat kan fälla hela avtalet är oklart, men TTIP-ivrare har oroats av Syrizas och Podemos motstånd.
Här har Dagens Arena sammanställt hur de svenska riksdagspartierna ställer sig till TTIP och ISDS.
Kommissionen och medlemsländerna vill knappast uppleva ett ACTA-haveri en gång till. Det finns alltså både tid och utrymme att påverka och få till ett demokratiskt avtal.
Den här veckan är Dagens Arena på plats i Bryssel för att bevaka TTIP.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
