Gruvboom utan motstycke

Gruvboomen i norra Sverige saknar motstycke i modern tid. Tiotals miljarder investeras i nya och gamla gruvor med tusentals nya jobb som följd. Men trots att alla också är överens om att gruvbrytning skadar naturen är motståndet ganska lamt, även från miljöorganisationerna.

Tiotals miljarder kronor investeras just nu i gruvor i norra Sverige. Sammantaget beräknas dessa pågående gruvsatsningar direkt ge cirka 5 000 nya arbetstillfällen.

Men samtidigt som många välkomnar gruvboomen, vet alla att gruvdrift till sin natur också är påfrestande för både natur, miljö och klimat. Inte minst restprodukterna, gruvavfallet, kan i kontakt med syre leda till urlakning av giftiga tungmetaller. Kommer metallhaltigt lakvatten ut i andra vattendrag kan det skada både växter, fiskar och djur.

Varje gruvprojekt prövas av Mark- och Miljödomstolen utifrån just konsekvenserna för miljön. Nyligen stoppades LKABs senaste järnmalmsgruva i Svappavaara efter att Naturvårdsverket överklagat domstolens beslut att ge tillstånd. Verket vill att LKABs all gruvverksamhet på orten ska prövas samtidigt. LKAB som tvingas stänga gruvan och säga upp de 100 anställda, jobbar nu på en sådan ansökan.

Lama protester från miljörörelsen
Den annars så aktiva Naturskyddsföreningen hörs däremot sällan protestera mot gruvplaner. Föreningen vill visserligen ha en ändrad minerallag där miljöbalken får större tyngd, men SNF:s ordförande Mikael Karlsson medger att man ”inte prioriterat arbete med mineralfrågor”.

Länsordföranden i Västerbotten, förra riksdagsledamoten för Miljöpartiet, Ingegerd Saarinen, har en egen förklaring till SNF:s lama engagemang.
– Det handlar inte om att gruvbrytning inte får miljökonsekvenser, utan om vad de som engagerar sig i föreningen brinner för. Vi jobbar alla ideellt och då blir det personliga engagemanget styrande, säger hon.

Hennes eget parti, MP, är också det enda där man kan se en mer uttalad kritik mot gruvnäringens effekter på miljön. Men MP har lågt stöd i Norrlands inland och sällan representation i kommunpolitiken.

I Jokkmokk röstade MP som enda parti mot en planerad gruvsatsning när frågan dryftades i kommunfullmäktige. Alla andra partier stödde bolagets planer. Så ser det ut i de flesta norrländska kommuner där gruvor diskuteras.

Motståndet starkast lokalt
I stället uppstår motståndet oftast lokalt, renägare i berörda samebyar ser hela sin näring som hotad, bland stugägare eller bofasta handlar det mer om utsikten eller oro för miljögifter. Naturturismföretag, som har orörd vildmark som bas i verksamheten, hör också till protestanterna.

Nyligen skrev ett antal fisketurismentreprenörer i Norrbotten under en protest mot planerade dagbrott vid Kaitum och Kalix älvdalar. Entreprenörerna kallar planerna för ”ett globalt, organiserat övergrepp på den svenska naturen” och säger nej till gruvdriften.

Fakta / Gruvboomen
Statliga LKAB med basen i nordligaste Lappland leder investeringsligan för den gruvboom som sveper över norra Sverige. Så här ser den ut:

• I Kiruna satsar LKAB 13 miljarder för att komma åt nya järnfyndigheter 1365 meter under jord.

• I Malmberget utanför Gällivare satsar LKAB fem miljarder. Den nya huvudnivån ska ligga 1250 meter under marknivå.

• I Svappavaara öster om Kiruna återöppnas ett dagbrott och dessutom ytterligare två gruvor som tillsammans ska ge upp till 20 miljoner ton råmalm per år. LKAB:s investering: Sju miljarder.

• I Aitik utanför Gällivare satsar Boliden sex miljarder kronor för att öka produktionen av koppar.

• I Garpenberg i Dalarna investerar Boliden ytterligare fyra miljarder i denna Sveriges äldsta gruva.

• I Pajala i Tornedalen är Northland Resources i god färd med att förbereda brytning av järnmalm i stor skala. Investering: Sex miljarder.

• I Rönnbäck i södra Lappland ansöker Nickel Mountain AB om få öppna flera dagbrott för att kunna bryta nickel och kobolt. Tillståndsprocessen är inte avslutad, men medges brytning kommer bolaget att investera sammanlagt 13 miljarder kronor i projektet som beräknas ge 550-770 årsarbeten under minst 20 år.