Min generations feminister är inte lika snabba till att kasta den första stenen mot porrindustrin. Men kan porr vara politiskt korrekt? frågar sig Sanna Samuelsson.
”ÄR KVINNOMISSHANDEL ROMANTISKT?” stod det på klisterlappar som medlemmar ur organisationen Kvinnofronten i februari klistrade upp på sexaffären Afrodites Apotek. Det syftades på den Fifty Shades of Grey-merchandise som affären sålde i samband med premiären av filmen. I Metro-artikeln där den anställda Anna Sundström, vars mor för övrigt driver butiken, intervjuas säger hon att det är löjligt och att folk ska få ha sex som de vill.
Det är som en reva i tiden, tänker jag när läser. Ett minne från ”sex wars”-tiden, där sexpositiva och queera feminister och antiporrfeminister stötte samman i USA på 1980-talet. Kvinnofronten är en ytterst perifer organisation i svensk feminism i dag, men jag glömmer ofta bort att radikalfeminismen över huvud taget finns kvar.
Jag tänker på hur min medelålders kollega Kerstin självklart tyckte att pornografi borde förbjudas. Min generations feminister är inte lika snabba till att kasta den första stenen. Men vi är snabba med att stänga ned våra laptopar när någon går förbi.
Idéen om att förbjuda pornografi, som vissa radikalfeministiska organisationer driver, blir för många av oss lika meningsfull som att förbjuda dator- eller tv-spel för att vissa av dem är våldsamma.
Rollen som queer och feministisk porr spelar i hur vi formulerar våra sexuella identiteter och praktiker är viktig. Många av oss ser på queer porr samtidigt som vi har en queer praktik. Gränsen mellan åskådare, skådespelare och producent är inte tydlig, som Ingrid Ryberg skriver om i sin avhandling Imagining Safe Space (Stockholms universitet, 2012).
Därför är det orimligt att likställa queer och feministisk porr med kommersiell mainstreamporr, som är väldigt problematisk om den är gjord under tveksamma förhållanden när det gäller samtycke och arbetsförhållanden. Ryberg var en av regissörerna i feministiska filmsamlingen Dirty Diaries 2009.
Den nya boken “Pornography Feminism – As Powerful as She Wants to be” (Zero Books, 2015) är skriven av amerikanske historieadjunkten och porrskribenten Rich Moreland. Där intervjuas feministiska porrfilmsskapare som Candida Royalle och Annie Sprinkle, som började producera feministisk porr under 1980-talet, men även samtida queerfilmsproducenter som Courtney Trouble. Boken har fokus på Kalifornien där den kommersiella ”Porn Valley” i San Fernando Valley möter San Fransiscos queercommunity. Även europeiska porrfilmskapare är med i boken, som svenska Erika Lust som är verksam i Barcelona.
Moreland försöker beskriva och formulera en porrfeminism, där kvinnoidentifierade aktörer organiserar sig, skapar egna produktionsbolag och hittar nya uttryckssätt inom pornografin. Hans tes är att det i den mansdominerade porrbranschen ändå finns ljusglimtar, där kvinnor tar kontroll över produktionen.
Få tvivlar nog på det i dag, men problemet är att Moreland själv framstår som varken trovärdig eller feministisk, trots att han ges ut av Zero Books. ”Sex Wars” är ytterst närvarande även hos Moreland. Dels refererar han hela tiden till den debatten, dels märks det hur den polariseringen påverkar hans syn på de kvinnor som har vittnat om övergrepp. Han är nedlåtande och ser dem enbart som undantag.
Resultatet blir att han framstår som för färgad av sin tro på, och sitt samröre med, den kommersiella porrbranschen. Boken blir ett försvarstal, vilket är helt ointressant att läsa för den som söker fördjupning. Dessutom har han en banal syn på den fria viljan, som något som existerar oberoende av maktstrukturer.
Det som ändå är intressant med boken är att läsa om hur aktörer inom den feministiska porren, särskilt de som har varit verksamma i den kommersiella delen av branschen, resonerar kring sitt arbete. Deras förmåga att ta ställning i olika frågor, att vara en ”porrfeminist” eller ej, är helt beroende på sammanhang.
Arbetar de hos ett feministiskt filmbolag skriver de ofta långa listor med vad som är okej och inte, medan de hos ett kommersiellt filmbolag kanske inte ens kan kräva att kondom används, eftersom de då riskerar att förlora uppdrag. Och många av de skådespelare som han intervjuar gör både jobb för queera porrbolag och för kommersiella sajter, som till exempel kink.com, en stor BDSM-sajt som spelar in sina filmer i San Franscisco.
Det blir alltså tydligt hur den feministiska och queera porren och dess aktörer inte är helt separerade från den kommersiella porren. Det kan vara svårt att avgöra vad som är vad för den som tittar. Mainstreamporr kan ta efter estetik och innehåll från queerporr. Amatörporr kan vara ”revenge porn”, hemmafilmat material som sedan lagts upp på nätet som hämnd av ett illasinnat ex.
Hur vet man då? Man vet inte. Det är inga vattentäta skott, vilket blir tydligt i Pornography Feminism. Vi som vill vara goda konsumenter blir lätt förvirrade. Den feministiska porren riskerar att ge den kommersiella porren en aura av politisk korrekthet, eftersom de oundvikligen kopplas samman.
Återigen när vi står inför en reducering av politik till konsumtionsval så inser vi att det inte är lätt att välja. Det är inte svart eller vitt, utan ambivalent. Kapitalismen är listig, patriarkatet är listigt, de samverkar. Den fria viljan finns inte, vi måste vara misstänksamma, vi måste känna oss fram. Den feministiska och queera porrens närvaro i porrfloran ändrar inte på det.
Sanna Samuelsson är journalist.
Pornography Feminism – As Powerful as She Wants to be, Rich Moreland (Zero Books, 2015)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
