Ingen ska behöva dö på sin arbetsplats. Det måste vara en grundbult på den svenska arbetsmarknaden.
Du är 19 år och har livet framför dig. Du är 19 år och säger ja till ett arbetspass en kväll vid kalkugnen. Du är 19 år och allt går åt helvete.
Det gör det därför att företaget du jobbar för inte har brytt sig om riskerna med arbetsuppgifterna som de just beordrat åtta arbetare att utföra. Och valt att inte lyssna på oron som de gett uttryck för.
Gustaf Seppelins kropp är i dag ett bränt lapptäcke. Hud har flyttats från delar av hans kropp som är oskadad till de delar där huden bränts sönder. I garaget står fyra hojar, men synen är nu så dålig att han inte får köra.
När olyckan slog till i kalkugnen fick Gustaf 55-procentliga brännskador. Kalken frätte sönder allt. Skinnet släppte från hans kropp. Länge svävade han mellan liv och död. Hans kollega Johan Löfroth dog.
I helgen sändes dokumentären Kalkugnsolyckan och kärleken i P1. En dokumentär omöjlig att väja sig ifrån. Ett fruktansvärt exempel på hur eftersatt arbetsmiljöfrågorna är och tillåts vara på vissa företag.
Trots att olyckan var nära att kosta två liv har företaget Nordkalk, som drev kalkugnarna, inte tagit något ansvar. Inte ens när Johan Löfroth låg och kämpade för sitt liv hörde de av sig till hans föräldrar.
Ännu har heller inte någon ställts till svars för olyckan. Först förra hösten delgavs tre personer misstanke om brott. Men fortfarande – våren 2015 – är det oklart när och om det alls blir en rättegång. Och Nordkalk tiger. Gustaf kallar företaget för dess rätta namn: Renodlade jävla ynkryggar.
Sverige har varit ett föredöme i världen för sin arbetsmiljö. Men mycket raserades av alliansen. En fungerande arbetsmiljö bygger på ett starkt fack, arbetsgivare som tar ansvar och aktiv statlig politik i form av lagar och inspektioner.
Det första alliansen gjorde var att dra in pengarna till skyddsombudsutbildningar, resurser till arbetsmiljöinspektioner slaktades och Arbetslivsinstitutet lades ned. För arbetsgivarna sänktes priset rejält på att laborera med säkerheten på våra arbetsplatser.
Förra året ökade så antalet dödsolyckor på våra arbetsplatser igen. Ökningen sker i klassiska högriskbranscher. Och då är inte heller dödsolyckorna bland utländska företag verksamma i Sverige medräknade.
I höstens budget lovade regeringen 100 miljoner kronor till fler inspektioner på våra arbetsplatser. Av förklarliga skäl blev summan lägre i vårbudgeten. I höst är regeringens förlorade år över och det är möjligt att driva sin egen politik. Då är nya satsningar ett krav.
Regeringens arbete med att ta fram en ny arbetsmiljöstrategi pågår just nu. Det som drabbade Gustaf Seppelin tjänar väl som exempel för vad dessa diskussioner bör kretsa kring. Ynkryggsföretag som Nordkalk ska känna blåslampan. Underentreprenörskedjor måste rensas upp – huvudentreprenörsansvar införas i bredare skala. Överväg att inrätta ett nationellt centrum för arbetslivsforskning
Och: När olyckan väl är framme måste polis, åklagare och Arbetsmiljöverket ha tillräckligt med resurser för att ansvariga ska ställas till svars.
För det finns bara ett anständigt mål för arbetsmiljöarbetet: Ingen ska någonsin behöva dö på jobbet. Det ska inte ens kunna vara nära.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
