De har ingen regeringserfarenhet, och ingen visste om de hade någon särskild kulturpolitik. MP är partiet som får lika hård kritik från både höger och vänster. Arena tog rygg på deras egen Kasper Juul-figur som ska lugna stormen.
Barnen fick följa med till anställningsintervjun. Förskolan hade stängt och den enda möjligheten att komma i väg till Kulturdepartementet var i sällskap med ungarna; till vardags hade Kristoffer Talltorp fullt upp med jobbet som pressansvarig på Naturskyddsföreningen.
Och det var bråttom.
Anställningsintervjun gällde jobbet som pressekreterare för den nya kultur- och demokratiministern Alice Bah Kuhnke och hon befann sig för tillfället mitt i en skitstorm. Inhopparen Hanna Lidström hade precis slutat och två politiskt sakkunniga hade haft samma arbetsuppgifter före henne. De hade varit tillfälliga lösningar, men det såg inte bra ut utåt.
Kulturministern hade inte imponerat på kultur- och mediearbetarna. Hon hade varit svår att få till intervjuer med och när hon ställde upp, i P1-morgon den 24 oktober, så var det med en radda goddag yxskaft-svar. Förhoppningarna om en redan genomtänkt och färdigformulerad politik dog där och då.
Och begravdes den 5 november när Alice Bah Kuhnke skrev en debattartikel till DN. Formuleringar om att konstarterna ”speglar människans väsen och känsloliv” imponerade inte. Och vad betydde egentligen citat som att ”ett levande kulturliv tillhör grunden i ett socialt och ekologiskt hållbart samhälle”?
Det fick Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman att sätta Wagner-spellistan på paus, ta av sig hörlurarna, och ryta till om ”floskulösa utfästelser, stundtals balanserande på pekoralets brant”. Och han var inte ensam om att reagera. Marken gungade under Alice Bah Kuhnkes fötter, som Björn Wiman uttryckte det i sin kommentar till debattartikeln.
Den nya ledningen för kulturdepartementet hade inte imponerat. Miljöpartisterna hade aldrig haft något starkt fokus på kulturen och det märktes nu. Inte minst i rekryteringen av partiets medarbetare; varken statssekreterare Per Olsson eller Emma Rung hade tidigare utmärkt sig som särskilt kulturpolitiskt intresserade (men var i varje fall erfarna miljöpartister).
För att använda en annan floskel så behövdes det ”en ny berättelse” om såväl minister som om kulturpolitiken i sig.
Enter: Kristoffer Talltorp (och hans två barn).
I Dagens Nyheter kom han att beskrivas som ”en House of Cards-person”. Under sina år som pressekreterare för Maria Wetterstrand hade han fått rykte om sig som synnerligen kompetent; en strateg och så kallad spelare. Att han verkligen skulle få jobbet var knappast en högoddsare. Kristoffer Talltorp hade länge varit en trotjänare. En gång, 1999, hade han ställt upp i valet till språkrör i Grön Ungdom mot den då femtonårige Gustav Fridolin. Den senare var inte lika pro-EU och vann med fyra röster.
– Efter ett gäng uttalanden skrev jag till Gustav att det var tur att han blev vald. Han är en bättre politiker än vad jag skulle ha varit. Och det mejlet satt uppe länge på hans anslagstavla.
Efter valet 2015 befann man sig för första gången i en regering. Då behövdes det mer politisk bålstabilitet och erfarenhet. Kulturdepartementet var ett exempel på det som många, särskilt de sedan barnsben skolade Socialdemokraterna, upplevde som Miljöpartiets stora problem.
Med undantag för Sverigedemokraterna är Miljöpartiet antagligen riksdagens mest öppna parti. Med rätt tajmning går det snabbt att göra karriär. Att någon saknar politisk erfarenhet upplevs som ett plus när till exempel en arbetsgrupp ska tillsättas. Och det är en historisk tradition.
Professor Jonas Hinnfors påminner om att partiet på åttiotalet kunde byta språkrör väldigt ofta. En professionalisering har alltså redan ägt rum.
– Ett parti med gräsrotsdemokrati har svårt att samarbeta med andra partier, för det blir svårt att lita på att de håller uppgörelser. Forskningen pekar på att gröna partier i princip har anpassat sig och professionaliserats innan de kommer med i koalitionsregeringar. I flera avseenden gäller det säkert även MP. Vill man till regeringsmakten är man i stort sett tvungen.
Partiets svängdörrar sägs dock ställa till problem i kulisserna. Socialdemokraternas partikultur är inte densamma. Möjligtvis var Göran Persson något mer öppen, men han 
styrde sina ministrar från en odiskutabel topposition.
– De är ju oerfarna i bemärkelsen att de aldrig regerat tidigare, säger Maggie Strömberg. Och den oerfarenheten var väldigt rörig när de tillsatte tjänstemän och pressekreterare i början. Det märktes i fallet med Alice Bah Kuhnkes mediehantering och med hon som anställdes och sedan stämde regeringskansliet efter att ha stoppats av Säpos säkerhetsprövning. Men oerfarenheten har inte med folk utifrån att göra utan snarare med partiet som sådant. Det finns också en vana vid att man i riksdagsgruppen av demokratiskäl får göra lite vad man vill oavsett vad ledningen säger, som när några ledamöter till exempel reserverade sig mot försvarsuppgörelsen. Det skulle inte hända i Socialdemokraterna. Där finns en jättestor partikulturell skillnad.
En socialdemokrat som arbetat bakom kulisserna pekar på en annan skillnad som då och då väcker det egna partiets frustration.
– Min tes är att de har svårare att rekrytera folk med sakkunskap inom vissa områden, säger hen. Men kanske gäller det alla mindre partier. Behöver vi en statssekreterare med specifik sakkunskap finns det alltid en professor, generallöjtnant eller förvaltningschef med expertis kring ett visst område medan de mindre partierna inte har samma nätverk. Detta tillsammans med Miljöpartiets direktdemokratiska ådra har gjort att de oftare lyft in rena politiker som statssekreterare. Det är säkert sunt i vissa fall, men för andra frågor är det nog mer hjälpsamt med tydligare expertis. Byggregleringar eller finansmarknadsfrågor är trots allt rätt snårig materia.
Klas Ekman
Det här var ett utdrag från Magasinet Arena #3 2015. Vid citering vänligen referera till Magasinet Arena. Magasinet Arena #3 2015 finns i butik från och med 9/6. Köp nr 3 2015 här. En prenumeration av tidningen kan beställas här >>
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
