Det är tveksamt om vare sig Stefan Löfven eller Magdalena Andersson har modet att bryta den ekonomiska ortodoxins förlamning.
Den stora skuggan som föll över Stefan Löfvens tal i Almedalen i går kväll var bristen på en egen offensiv ekonomisk politik. Ingenting av den viktiga debatten med LO på den gångna partikongressen om behovet av en efterfrågehöjande politik ens antyddes.
Det var å andra sidan klassisk socialdemokratisk reformpolitik, väl artikulerad av partiordföranden. Utmärkt var betoningen av vikten av innovationer, där socialdemokraterna ligger mil före de borgerliga.
Det var också bra att Löfven slog ett slag för att lönerna för duktiga lärare nu ska höjas, i enlighet med gamla löften. Å andra sidan, behövs inte fler insatser än några fler kronor i plånboken för att höja lärarkvaliteten? Man anar att dagens lärarutbildning inte är gjord för vår tids krav.
Samtidigt fanns också en olycklig moraliserade underton i Almedalstalet, att det nu hänger på individen om utvecklingen ska vända. Det känns som en smitta av liberalismen. När marknadslösningar havererat brukar man skylla på individen. Det gör inte Löfven, men han är farligt nära.
De svenska socialdemokraterna menar att eftersom vi inte är med i euron ska vi inte lägga oss i de misstag som nu gjorts och görs ute i Europa. Denna inställning gjorde reaktionerna i går i Almedalen ganska torftiga.
Löfven talade väl om det starka behovet av ett fungerande europeiskt samarbete: ”Vi står upp för ett EU som håller samman”, sa han. Men katastrofen för idén om ett solidariskt flyktingmottagande? Han talade tyst om den utbredda egoism och nationalism som omöjliggjorde enighet.
Och ingen, vare sig Löfven eller finansminister Magdalena Andersson sa i går ett ord om den i grunden felaktiga krispolitik som skapat stagnation i flera euroländer och en utbredd misär i Grekland, och som kritiserats av de flesta tunga ekonomer i den globala debatten.
Nästan ingenting av de 243 miljarder i nödlån som Grekland fått, har gått till grekerna utan till att hålla tyska och franska banker skadeslösa för en oansvarig utlåning. Vad en sådan politik betyder för att erodera sammanhållningen ser vi nu. Sverige är inte med i euron, men kunde vi inte säga ens ett pip om de mekanismer som gör att EU-samarbetet aldrig fungerat sämre än det gör idag?
Ingen vet var Greklandskrisen slutar, men vill det sig illa kan det bli en djup europeisk recession. Sverige har resurser att då kunna bidraga till att bryta dödläget genom att förverkliga den efterfrågehöjande politik som var uppe till debatt på partikongressen.
Men ska man döma av gårdagen är tveksamt om vare sig Stefan Löfven eller Magdalena Andersson har modet att bryta den ekonomiska ortodoxins förlamning.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
