IMF kan utlösa den tickande eurobomben

Det finns en stor sprängkraft i det IMF:s Christine Lagarde säger – ändrar sig inte Tyskland vill IMF inte vara med i långivarnas trojka. Då riskerar hela eurozonens krispolitik att köra i diket.

I veckan som gick kom det helt väntade beskedet att Alexis Tsipras avgår och vill ha ett nyval i Grekland. Fårskocken på finansmarknaderna – som aldrig gillat demokratiska val – bräker nu i kör om att sommarens brutala åtstramningspaket skulle vara i fara.

Men grekerna är nog inte det största hotet för att uppgörelsen ska haverera, utan det ligger i oenigheten mellan långivarna. Det är en tickande bomb som när som helst i höst kan explodera.

Jürgen Habermas, en varm anhängare av EU och valutaunionen, säger i en intervju i The Guardian att grekdramat visat att Tyskland ”för första gången öppet gjort anspråk på en tysk hegemoni i Europa”. Över en natt har tyskarna förslösat det politiska kapital om att vara ett bättre Tyskland som man mödosamt samlat in under ett halvt århundrade, anser han.

Att det finns en gammaldags nationalistisk underströmning i det som sker visar en del reaktioner på Paul Krugmans hårda kritik i New York Times av hur grekerna behandlats. Arga tyskar hoppar på honom på nätet och en av dem menar: ”Som jude borde du inse farorna med att demonisera ett folk”.

Och Europavännen Wolfgang Münchau skriver i Financial Times att behandlingen av Grekland visar att de inte längre finns något gemensamt politiskt kitt som håller samman valutaunionen. Om Europatanken dött och allt handlar om nyttan av eller nackdelarna med att vara med, kommer den dag inte att vara så fjärran då fler vill lämna, hävdar han.

Det som kan utlösa den tickande bomben är valutafonden IMF:s krav på fortsatt medverkan för att lösa skuldkrisen. Först erkänner IMF att man gravt överskattat de positiva effekterna av den grekiska besparingspolitiken. Sedan förklarar IMF-chefen Christine Lagarde att grekernas skuld på 200 procent av BNP de kommande åren är omöjlig att betala, och att enda chansen för grekerna att klara sig är man får en minst 30-procentig skuldavskrivning. Detta vägrar tyskarna stenhårt.

Men inte nog med det. IMF menar också att Grekland förmodligen behöver direkta bidrag de kommande åren för att överleva. Det är en mardröm för tyskarna och andra nordliga länder. Fram till nu har de egentligen inte lagt ut några pengar alls, utan tvärtom tjänat miljarder på räntorna på lånen till Grekland och på att tyska statspapper blivit billigare.

Det finns en stor sprängkraft i det Lagarde säger – ändrar sig inte Tyskland vill IMF inte vara med i långivarnas trojka och då riskerar hela eurozonens krispolitik att köra i diket.

Det är hög tid att inse att denna destruktiva krispolitik måste modifieras. Det saknas dock statsmannaskap i Europa. Har man ett sådant kan man erkänna och korrigera sina egna misstag. Gör man inte det, göder man farlig nationalism och skjuter bara för en tid upp sanningens minut.