Maxime Wallström: Ett trasigt Guatemala går till val

Sedan i april har hundratusentals demonstranter skanderat ”yo no tengo presidente!” (jag har ingen president!) och ”ladrones!” (tjuvar!) på gatorna i Guatemalas större städer. I dag är det val.

I torsdags greps Guatemalas president Otto Pérez Molina. Nu står han åtalad för medverkan i den korruptionshärva som sedan i våras successivt har nystats upp. Pérez Molina har länge pekats ut som misstänkt, men har skyddats av åtalsimmunitet och vägrat avgå. Först när kongressen i tisdags röstade för att han skulle fråntas immuniteten tvingades han att avsäga sig presidentskapet.

Det var i april som Internationella kommissionen för straffrihet i Guatemala (CICIG) lyckades avslöja, bland annat med hjälp FN och svenskt bistånd, den korruptionshärva som sedan dess har drivit ut befolkningen på gatorna. Bland annat blev ”La Línea”, (Linjen), känt för allmänheten.

La Línea refererar till en telefontjänst dit företag kunde ringa för att genom mutor betala lägre importavgifter. Ett 30-tal personer står åtalade, många av dem höga tjänstemän, bland annat tidigare chefer för landets skatteverk och ex-vicepresidenten Roxana Baldetti.

Efter CICIG:s avslöjande har en turbulent tid följt i Guatemala. Stora demonstrationer har hållits varje vecka, speciellt i Guatemala City. Demonstranterna kräver att de försvunna skattepengarna ska återbetalas och att misstänkta politiker ska avgå. Men man kräver också stora konstitutionella förändringar av det genomruttna politiska systemet, och ett hopp för ett mer demokratiskt Guatemala har tänts.

Händelserna har fört guatemalanerna samman. Stad och landsbygd, ursprungsfolk, småjordbruk och studenter. Många säger att det är historiskt, att något liknande inte har hänt sedan fredsavtalet slöts efter inbördeskriget för 20 år sedan. Frågan är om kampandan håller i sig.

Varken den sociala eller politiska situationen i Guatemala är hållbar. Guatemala har den fjärde högsta nivån av kronisk undernäring i hela världen. Landet är även ett av världens mest ojämlika länder. Landsbygden och ursprungsbefolkningen är hårdast drabbat av fattigdom och skyddet för minoritetsgrupper är svagt.

Såren från inbördeskriget som pågick mellan 1960 och 1996 är ännu inte läkta. Den tidigare presidenten Efraín Ríos Montt står i detta nu, för andra gången, åtalad för folkmord och brott mot mänskligheten. Totalt dog över 200 000 människor under kriget, majoriteten av dem ursprungsfolk. Kriget lämnade landet politiskt och socialt splittrat och misstänksamheten till makthavare är stor. Våldet är utbrett och rättssystemet mycket svagt.

I dag är det presidentval i Guatemala. Trots demonstranternas krav på att valet ska skjutas upp. Om ingen av kandidaterna får absolut majoritet hålls ytterligare ett val i slutet av oktober. Valutgången är oviss – många av de opinionsundersökningar som gjorts varit bristfälliga eller fejkade. En opinionsmätning sågades till exempel på sociala medier efter att någon påpekat att den totala summan blev i 102,2 procent.

Av de tre kandidater som har chans till presidentposten verkar ingen egentligen hålla måttet – ingen går till val på att förändra systemet i grunden. Manuel Baldizón för det populistiska partiet LIDER misstänks också han för att vara korrupt. Skådespelaren Jimmy Morales från kristdemokratiska FCN-Nación har vunnit stöd för att vara ett nytt ansikte. Han är motståndare till både abort och samkönade äktenskap.

Kanske finns ett litet hopp i Sandra Torres som företräder socialdemokratiska UNE, som länge arbetat för kvinnors och ursprungsfolks rättigheter. Av de resterande nio presidentkandidaterna är antalet brottsmisstänka ironiskt hög.

Ex-presidenten Pérez Molina vann valet 2011 på orden ”Mano dura, cabeza y corazón” (hård hand, huvud och hjärta) och med löftet att bekämpa brottslighet och våld i landet.

Resultatet blev ett annat och rädslan är stor för att historien ska upprepa sig. Det lär dröja innan vi vet om dagens val resulterar i våldsam kris, hopplös tystnad eller om det nalkas vår för Guatemala.