Självklart ska alla kommuner ta emot flyktingar

Varken Sveriges kommuner eller EU:s medlemsländer bör kunna köpa sig fria från att ta emot flyktingar.

Två flyktingar. Så stort är antalet personer med uppehållstillstånd som den välbeställda Stockholmskommunen Vaxholm har tagit emot sedan årsskiftet. Två! I en kommun där arbetslösheten ligger på 2,4 procent och vars invånare har bland de högsta inkomsterna i Sverige.

Vaxholm befinner sig i gott sällskap med andra rika, M-styrda Stockholmskommuner när det kommer till oviljan att ta emot människor som flytt till Sverige. Och trots att landets rikaste kommun, Danderyd, i år bara ska ta emot 48 flyktingar fick det ändå ett 70-tal personer att lämna in protestlistor när kommunen i somras letade bostäder.

En aning förmätet kan man tycka. Liksom fullständigt insiktslöst inför den kamp på liv och död som pågår och som får människor att kliva på knappt farbara båtar och in i lastbilar där syret kommer ta slut.

Att statsminister Stefan Löfven inför dagens möte med tyska förbundskanslern Angela Merkel också väljer att lyfta frågan om att alla kommuner måste ta emot flyktingar är helt rätt.

Ett lagförslag är att vänta. Ju förr desto bättre. Vi kan inte ha rika kommuner som tillåts dra sig undan i ett slags större version av gated communities. Nu återstår för riksdagens ansvarstagande partier att sluta upp bakom förslaget. Det borde vara en målsättning för det samtal som Löfven har bjudit in oppositionen till.

Samtidigt kommer uppgifter från Bryssel om att EU-kommissionen för diskussioner om att EU-länder ska kunna betala för att slippa ta emot kvotflyktingar. Det finns något fundamentalt bakvänt över den här diskussionen, även om den har sin egen logik.

Förespråkarna för att enskilda EU-länder ska kunna köpa sig fria från att ta emot kvotflyktingar pekar på EU:s svårigheter att enas om flyktingpolitiken. Lösningen blir då att de som inte vill ta ansvar ska ges möjlighet att öppna plånböckerna. Så även när det kommer till grundläggande principer om att du ska ha rätt till skydd undan förföljelse.

Men det är samtidigt en uppvisning i uppgivenhet inför EU:s oförmåga att samla sig kring några som helst politiska uppmaningar. Det är nästan så att man undrar om till och med EU-kommissionen har tappat tilltron till det europeiska samarbetet.

I det läget skulle det vara att föredra om EU förmådde ställa ännu svårare frågor. Kan ett land som Ungern vara kvar i unionen när man gång på gång väljer att ta steg bort från demokrati och humanitära grundpelare?

Nu är det en fråga som åtminstone inte ännu kommer att ställas. Och den akuta flyktingkrisen måste lösas nu – inte om ett halvår eller fem år. Alla kommuner i Sverige – liksom samtliga EU-länder – måste ta sitt ansvar. Sveriges regering ska inte nöja sig med mindre.

Angela Merkel har under flyktingkrisen visat sig vara ett föredöme. Vid hennes sida sluter nu Stefan Löfven upp. Under nästa veckas extrainsatta toppmöte måste de förmå vara den samlande rösten för en solidarisk flyktingpolitik. Att kunna köpa sig fri från mänskliga rättigheter får inte bli ett alternativ.