Bakom oss har vi ett år av sällan skådat politiskt kaos. Vi har ett EU som skakar i sina grundvalar. En flyktingkris som det inte tycks finnas politiskt ledarskap nog för att hantera. Med ett Ungern som vill bygga stängsel mot Rumänien. Ingen kan med säkerhet säga hur Europa kommer se ut om några månader, eller något år.
Med det som kuliss höll Stefan Löfven sin regeringsförklaring på tisdagen. Den som lyssnar noga hör att där finns en ambition att mana till nationell samling. Men när statsministern saknar eftertryck i sina ord faller budskapet platt.
För det är ett förvånansvärt andefattigt framförande. Nästan så att det är att föredra att läsa de skrivna orden framför att lyssna till Löfvens uppläsning. För orden har en skärpa:
”Vad ska den blågula flaggan symbolisera? När polariseringen ökar och oron sprids så behöver vi samla oss kring vilket Sverige vi vill ha.
Vad vill vi berätta för våra barn och barnbarn om det samhälle där de växer upp?
Vad vill vi beskriva när vi åker utomlands och får frågor om vårt land?
Vad vill vi att Sverige ska stå för?
Jag tror på ett Sverige som vi skapar tillsammans, som är något större än bara en sammanslutning av människor på en geografisk yta, som är en gemenskap där vi känner ansvar för varandra.”
Det är viktiga frågor att ställa när världen runt omkring oss brinner. Vi har de senaste två veckorna sett hur stämningsläget snabbt vänt i flyktingdebatten. Människor runt om i Sverige ägnar nätterna åt att köra flyktingar, skänker barnvagnar och kläder. Sällan har engagemanget varit så sort.
Med utgångspunkt i den här känslan av gemenskap hade Stefan Löfven kunnat peka ut en riktning och visa på statsmannaskap. I stället göms viktiga framflyttningar i ett plikttroget rabblade av redan kända budgetnyheter. Till och med kungen lyckades tala mer engagerat om flyktingkrisen.
Man kan förvisso säga att Löfven i år höll ett mer försonligt tonläge. Årets regeringsförklaring innehöll inte något i kaliber med ett erkännande av Palestina. Nato nämndes inte. Inte heller skedde några hårda utfall mot den tidigare regeringens ekonomiska politik.
Gott så. Ska Sverige stå samlat inför utmaningarna vi har framför oss är det vissa konflikter som behöver läggas åt sidan. Men då måste Stefan Löfven också förmå göra sig till den samlande punkten. För vi behöver statsmannen Löfven. Och vi behöver honom nu.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
