Kvinnolönerna måste upp

Kvinnor har med all rätt fått nog av löner som släpar efter. Under nästa års avtalsförhandlingar kommer allt ställas på sin spets.

Undersköterskorna sliter hårt för sin låga lön. Många gånger på ofrivillig deltid. Men otacksamhet är världens lön – de senaste 30 åren har löneskillnaderna krympt mycket långsamt.

Att fackförbundet Kommunal i måndags valde att sätta ner foten inför det kommande årets avtalsförhandlingar är därför inte särskilt märkligt. Kommunal är heller inte det enda kvinnodominerade fackförbundet som tröttnat efter år av uteblivna resultat. Mullret hörs precis lika väl från sjuksköterskor och socialarbetare.

Kraven på att sluta lönegapet är inte något nytt. Om det är något man kan vara säker på under den kommande avtalsrörelsen är det att den kommer ske under ett starkare kvinnotryck än någonsin tidigare. Något som också uppmärksammas i den nyutkomna boken ”Ledartröja eller tvångströja” som handlar om den svenska lönebildningen.

Och det är på tiden att kvinnorna tröttnar på rådande ordning. Kvinnor och män kommer att ha lika löner först om 63 år, enligt siffror från SCB. De senaste tio åren har den årliga minskningen av lönegapet legat på 0,3–0,4 procentenheter. Det kan man lugnt tycka är för långsamt. Lägg därtill de ofrivilliga deltiderna som gör att löneskillnaderna i verkligheten är ännu större.

Men hur det ska gå till att höja tempot för lika löner är långt ifrån tydligt. Skulle kvinnors löner höjas till samma nivåer som män i privat sektor landar notan på årliga 65 miljarder kronor. Det enligt Delegationen för jämställdhet i arbetslivet. Knappast en summa någon part kommer att hosta upp.

LO har satt ett mycket måttligt mål om att lönegapet mellan undersköterskor och industriarbetare ska halveras till 2028. Det innebär att den kommande avtalsrörelsen måste leverera.

Genom sitt utspel skickar Kommunal en tydlig signal till de andra förbunden: Den här gången kommer det inte gå att snacka bort oss – det är nu eller aldrig som gäller.

Kommunal visar också att de är beredda att sätta sig själva framför den gemensamma samordningen. Det kan tyckas kontroversiellt – men ironiskt nog var det just vad som skedde när IF Metall och övriga industriförbund lämnade LO-samordningen 2011 i protest mot den dåvarande jämställdhetssatsningen.

Kommunal utövar samtidigt en vansklig strategi. Dels riskerar Kommunal att väcka förväntningar inför avtalsrörelsen som kan vara svåra att uppnå. Dels riskerar man i värsta fall att stå helt ensamma utan stöd i avtalsrörelsen.

Men det ska fan till att vara kvinna när det aldrig händer något med de låga lönerna. Och om det är något historien lärt oss om jämställdhet är det att män inte frivilligt tar ett steg tillbaka. Undersköterskornas löner förtjänar en rejäl portion helig vrede – från fler håll än Kommunals.