“Från början skulle vi bara hälsa människor välkomna, nu tror folk att vi är en myndighet”, säger en av volontärerna som hjälper flyktingarna som kommer till Stockholm.
Det är soligt på Stockholms centralstation under onsdagsförmiddagen. Hela framsidan av stationsbyggnaden är fylld av folk – volontärer, personer på flykt, poliser och personal från Migrationsverket.
Samlingspunkten är ett provisoriskt tält precis utanför huvudingången. Där står frivilliga och delar ut vatten och lättare saker att äta. Erbjuder information och tolkar.
– Vi har en barnfamilj här som ska vidare, ropar en volontären Ljubitza Ramos Espinoza till tolken Balsam Karam.
Hon har på sig en väst där det står vilka språk hon talar. Jag hinner inte se vilka det är när jag småspringer bredvid henne – folk rycker i henne från alla håll. Balsam Karam har varit på centralstationen i en vecka och hjälpt till med tolkning och logistik. I vanliga fall pluggar hon och är bibliotekarie.
– Det är ett skämt att vi får sköta det här, utan oss hade den här platsen varit kaosartad. Dessutom tjänar SJ en hel del pengar på att vi hjälper och tolkar så att folk kan ordna biljetter, säger hon.
Balsam Karam hjälper till att informera om var folk ska ta vägen, var och hur de kan köpa biljetter.
– Vår tanke från början var bara att vi skulle hälsa människor välkomna, men nu tror folk att vi är en myndighet eftersom vi styr med allt, säger hon.
Mohammed är 31 år och kommer från Irak. Balsam Karam hjälper mig att tolka:
– Jag har rest i en och en halv månad och det var väldigt svårt. Särskilt i Grekland och Ungern. I Irak blev jag misshandlad och hotad.
Han ska, precis som många andra, vidare till Finland. De erkänner fler konfliktdrabbade områden i Irak än Sverige gör. Men det har också florerat rykten om att Finland inte skickar tillbaka några asylsökande, berättar en volontär. Det är också en hel del som har anhöriga i landet.
Sociala medier har de senaste veckorna varit smockade med information om var och hur det går att hjälpa till; “ABF-huset behöver hygienartiklar”, “Chaufförer till centralen behövs om en timme”, “Inga kläder, men gärna varm mat”. Insamlingar startas så att barnfamiljer kan få biljetter att ta sig vidare med.
Folk delar berättelser. Om maktlösheten och glädjen – att kunna få erbjuda en person hens första varma mål mat på en månad. Volontärer berättar om hur de blivit utbrända av att i flera dagar i sträck, non stop, ordna med transporter och övernattning för personerna i flykt som kommer hit.
På centralstationen berättar volontärer att mellan måndag och tisdag var det folk som blivit tvungna att övernatta utanför centralstationen eftersom det inte fanns tillräckligt med tak och golv för alla. Nu har dock flera organisationer och liknande öppnat upp sina lokaler för ett antal hundra personer att övernatta, säger volontärerna. Restauranger skänker mat, företag går in med vad de kan.
“Alla hjälper till”, upprepar folk jag pratar med. Värmen och tacksamheten är stor, men också frustrationen. De människor på flykt som väljer att inte direkt söka asyl i Sverige får ingen hjälp från myndighetshåll. Behoven är oändliga. “Hur många ideella ska bränna ut sig för att inte allt bara ska braka samman”, är det någon som skriver.
När jag pratar med Migrationsverket verkar det så enkelt.
Carl Jonsson jobbar på myndigheten. Han tycker att logistiken de här dagarna har fungerat fantastiskt och anser inte att det saknas några resurser från myndighetshåll. Det är inte heller brist på sovplatser ordnade av Migrationsverket för de som söker asyl.
– Det finns ett stort behov från de som kommer, men från myndighetshåll saknas inga resurser, säger han.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
