Det behövs stabila jourer för att kunna hjälpa trasiga unga och för att de ideella ska orka jobba kvar. Regeringens satsning räcker knappt till att släcka bränder.
Att förebygga och motverka mäns våld mot kvinnor är en prioriterad fråga för regeringen Löfven. Trots det står inga nya satsningar att finna i budgeten. Tidigare satsningar på till exempel strategier emot maskulinitetsnormer i skolan är viktiga, men de är allt för få och går allt för långsamt.
Samtidigt ökar antalet anmälda våldtäkter och det könsrelaterade våldet likaså.
Regeringens 100 årliga miljoner kronor till tjej- och kvinnojourerna är självklart välkomna – det är ingen som direkt har råd att tacka nej. Många av jourerna går redan på knäna och måste neka offer på grund av bristande kapacitet.
Det pratas mer och mer om utbrändhet hos personer som arbetar ideellt. En förening som arbetat med att hjälpa flyktingar vid ankomst till Malmö gick förra veckan ut och sa att de inte kunde fortsätta på samma sätt. Anledningen var att deras medlemmar brändes ut medan de gjorde ett jobb som borde vara myndigheternas.
Detta är vardag för dem som jobbar på Sveriges tjejjourer. ”Har ni utbildning för det?” är en fråga man ofta får när man nämner sitt ideella engagemang. Och de flesta av oss har inte det. Men om inte jourernas volontärer gör arbetet, så gör ingen det.
En förutfattad mening är att tjejjourer jobbar förebyggande. Det är också anledningen till att de troligen kommer att få en mindre andel av de 100 miljonerna än kvinnojourerna.
Det hade varit fantastiskt om vi fick vara där bara för att prata om mens och om den första kärleken. Men sanningen är att tjejjourerna främst släcker bränder. Försöker få personer att inte ta livet av sig eller att våga ringa en ambulans.
De stödsökande som jourerna pratar med målar upp en mörk bild av samhällets stödsystem. Stödet man får beror till stor del på var man bor eller vem som råkar tar emot en på den mottagning man går till. Många gånger har den stödsökande jobbat upp mod under lång tid för att våga söka hjälp, vid fel bemötande är det inte säkert att hen gör ett nytt försök.
Det behövs alltså satsningar i så många sfärer av samhället som möjligt. Inte bara några extra miljoner för att släcka bränder.
När regeringen i budgeten skriver att man genom stödet till jourerna vill ”bidra till ökad långsiktighet och bättre planeringsförutsättningar” och därför fördelar medlen i tvååriga bidrag, skrattar vi rått. I vilken värld är två år långsiktigt?
Det som behövs är permanenta och stabila jourer, både för att kunna hjälpa trasiga unga och för att de ideella ska orka jobba kvar. För annars kommer ingen alls att göra det.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
