Ibland blir man bara så trött på politik. Som det här övertaktiserandet som pågår i borgerliga kretsar om att vi skulle behöva ny kärnkraft i Sverige. Antagligen är dessa borgerliga berusade av tanken på att de den vägen ska kunna tvåla till den rödgröna koalitionen. Annars går det inte att förklara att så många tongivande röster på en och samma gång tappat kontakten med verkligheten, blundar för kända kunskaper och förnekar ekonomiska invändningar.
Det finns ett (1) skäl som talar för ny kärnkraft. Den är säkrare än den gamla. Härdsmältor som Three Miles Island och Tjernobyl blir mer osannolika. Men riskabelt är det fortfarande och avfallsfrågan är ännu inte löst.
Men sedan finns det egentligen bara sakliga argument som talar mot. Ny kärnkraft blir enormt dyr. Kostnader för det nya finska kärnkraftverket skenar. Säkerhetsmyndigheternas listor på brister i det finska bygget växer. Eftersom det inte har byggts någon ny kärnkraft på våra breddgrader på 20 år har vi tappat den kompetens vi en gång hade. Ett beslut om att bygga ny kärnkraft i Sverige löper därmed risk att bli samma förlustaffär som i Finland.
Till detta kommer att kärnkraften i Sverige aldrig har burit sina verkliga kostnader. Nu ska nya riggade kalkyler göras. Men är det någon som i dag vet kostnaderna för avfallshanteringen om 20 år, när en ny reaktor ska kunna stå klar? Eller om det finns kvar något uran att bryta då, och till vilken kostnad?
Detta med perspektivet framåt är viktigt. Hur ser svensk energiförsörjning ut om 20 år? En kraftfull satsning på alternativ energi, tillsammans med tuffare tag på besparingsområdet, borde kunna klara vår försörjning. Men ska det bli något måste man antagligen, som president Obama i USA, fokusera på alternativen.
Ny kärnkraft skulle bli som en gökunge i boet, som med sina svällande kostnader tränger ut de andra ungarna ur boet.
Visst plågas den elintensiva industrin av de höga elpriserna. Men det är en illusion att tro att en eller två nya svenska reaktorer alls skulle pressa priset. Elpriserna beror på den idiotiska nordiska elmarknaden, där kraftbolagsdirektörer skär guld med täljkniv på produktionens och hushållens bekostnad.
Man undrar var finansminister Anders Borg har hållit hus, när hans regeringskollegor på sistone kommit ut som kärnkraftskramare. För menar Borg allvar med sitt ständiga tal om att han står för en ansvarfull ekonomi, kan han omöjligt släppa lös ett så tanklöst, ekonomiskt oansvarigt projekt som ny svensk kärnkraft.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
