Unik insyn i syrisk kvinnorättsaktivism

Kvinnorättsaktivismen i Syrien är småskalig och bedrivs under svåra förhållanden – men strategierna är många och verkningsfulla.

Rapporterna om kränkningar av de mänskliga rättigheterna under kriget i Syrien har bidragit till att än en gång sätta sexuellt våld under krigstid på den globala politiska agendan.

Men när syriska kvinnor visas i media är det främst som passiva offer. Sällan skildras de som agenter för sitt eget liv eller som en kraft i arbetet för förändring och fredsbyggande.

Den syriska organisationen Badael har med stöd av Kvinna till Kvinna tagit fram en rapport som kartlägger kvinnorättsgruppers arbete runt om i Syrien. Syftet är att erkänna de viktiga insatser som görs, trots ett pågående, brinnande krig.

Kvinnorättsgrupperna i Syrien arbetar bland annat med fredsbyggande insatser, våldsprevention, samt att främja kvinnors ekonomiska självständighet och politiska deltagande. På vilka sätt de gör det varierar mycket.

I många områden har kvinnorättsgrupper arbetat emot rekrytering av barnsoldater. Bland annat genom att sprida kunskap om farorna med upprustning och genom att försöka förändra uppfattningen att barnsoldater behövs för att försvara hemlandet.

Utbildningar om kvinnors rättigheter, konsekvenser av våld, fredsbyggande samt för att främja fredlig samexistens och en hållbar fred hålls över hela landet. Många gånger under täckmantel av tillställningar som den styrande makten godkänt, såsom hantverksträffar och workshops i läs- och skrivkunnighet.

Grupperna arbetar även med medling på olika sätt. Ett exempel som tas upp i rapporten beskriver en kampanj mot spridningen av handeldvapen i flyktinglägret Atmeh i Idleb-provinsen. Några kvinnorättsgrupper har även varit med vid medling mellan väpnade grupper och lyckats framdriva utväxlingar av fångar mellan regimen och väpnade grupper.

Av alla de organisationer som rapporten inkluderar är det endast ett fåtal som samarbetar med andra organisationer, varken kvinnorättsorganisationer eller andra aktörer.

– De flesta är små gräsrotsgrupper, varav de flesta arbetar utan stöd. Dessutom, på grund av den rådande situationen i Syrien, är många områden är utan förbindelse till andra områden. Det gör att kvinnornas rörlighet och därmed möjlighet att dela erfarenheter, att koordinera insatser och att arbeta tillsammans är väldigt begränsad, säger Oula Ramadan, chef för Badael Foundation, under en pressträff.

Militariseringen och det eskalerande våldet i landet begränsar gruppernas verksamhet i hög grad. Rapporten visar att i de områden där det förekommer mest våld finns få eller inga kvinnorättsgrupper. Därtill måste kvinnorättsgrupperna kämpa mot den negativa synen på, främst kvinnors, aktivitet i civilsamhället.

– De här grupperna behöver finansiellt stöd, bättre samarbeten med civilsamhället samt utbildning och kapacitetsbyggande inom grupperna för att kunna fortsätta sitt arbete, säger Oula Ramadan.

Bristande finansiering uppges vara ett stort problem för många av grupperna. I dag är det inte möjligt att registrera sig som organisation i Syrien, vilket gör det nästintill omöjligt att söka finansiellt stöd. Många grupper uttrycker även oro inför bidragsgivares agendor och tveksamma villkor för stödet.

Sedan 2011 har dock civilsamhällets röst växt i styrka. Stödet för rörelser som verkar för ickevåldslösningar på konflikten är nu utbrett bland syrierna, vilket rapportförfattarna menar att kvinnorättsrörelsen kan dra nytta av. Att kvinnorättsgrupperna många gånger varit framgångsrika i lokala lösningar innebär även en möjlighet att ta upp kunskapen till nationell nivå. Men vägen dit är lång.

– Det är tydligt att finns ett stort glapp mellan vad som händer i de fredsbyggande initiativen på lokal nivå och de formella fredsprocesserna. Men den formella fredsprocessen kan faktiskt byggas på de här lokala lösningarna, men så länge den kopplingen inte görs, kommer exkluderingen att fortsätta, säger Saba Nowzari, projektledare på Kvinna till Kvinna.