Ta ansvar mot hatet

Ödesdigra konsekvenser om verklighetsbilden som etsar sig fast är den att flyktingkrisen är ett olösligt dilemma.

Så brinner det igen. Natten mot lördagen var det två asylboenden som gick upp i lågor. De var bara de senaste i raden av bränder som härjat asylboenden i år.

Många hade redan hunnit börja ställa sig frågan ”hur lång tid tar det innan någon brinner inne?”. Men dödsfallen skulle den här gången komma i form av terroristen Anton Lundin Petterssons dåd mot en skola i Trollhättan.

90-talet gör sig åter påmint. Ett årtionde när flyktingförläggningar sattes i brand och människor med en annan hudfärg än den vita levde i skräck. Sverige är inte längre ett tryggt land för alla. Människor som Lavin Eskandar tvingas offra sina liv när mördare väljer offer efter hudfärg.

Efter den senaste tidens bränder kallas nu Säpo- och rikspolischefen till riksdagens justitieutskott för att redogöra för vilken beredskap som finns för att hantera säkerhetsläget och vilka politiska motiv som finns bakom attackerna mot asylboendena.

Till diskussionen borde också läggas vad som ska göras åt att den stora ökningen av antalet hatbrott. 2014 anmäldes 6 270 hatbrott – den högsta siffran någonsin. Av dem hade 69 procent rasistiska motiv.

Det är dock inte en dag för sent att diskussionen förs högre upp på agendan. Bara den som är både är döv och blind kan ha missat varåt det barkar.

För en vecka sedan stod Sverigedemokraten Kent Ekeroth på ett torg i en mindre stad i Sverige och manade sina anhängare att ge sig ut på gatorna. ”Vi ska visa dem, nu är det dags, snart smäller det” drev han på och fortsatte med ”Ni är den spjutspets som ska ta vårt land tillbaka”. SD:s fascistiska rötter har sällan synts så tydligt. De manar sina anhängare till omedelbar aktion och överger riksdagsarbetet för att gå ut på gatorna.

Orden från Ekeroth ekar ut i publiken. Ekot sprider sig vidare ut i nätets undervegetation av hatiska röster. Men också i mer salongsfähiga rum manas bilden flyktingkrisens olösliga dilemma fram.

Vi ser i en lång rad forum ett resonemang som bygger på att vi genom signalpolitik ska skrämma bort människor från att ta sig Sverige. Det senaste exemplet stod att läsa på Expressens ledarsida i helgen, där inte ens de tillfälliga temporära uppehållstillstånden, som i sig är yvig signalpolitik, är nog.

Och visst, den migrationspolitiska överenskommelsen är klassisk kohandel som inte gör någon nöjd. Men någonstans måste man fråga sig vad det får för konsekvenser om den bild som ständigt manas fram är den av att alla politiska åtgärder kommer att leda till ett misslyckande.

Där ute finns nämligen de som har en så skev världsbild att de väljer att ta fram bensindunkarna. Och det borde ge oss alla en tankeställare.