“EU har sedan 2000-talet arbetat väldigt hårt med att outsourca flyktingmottagandet till tredje land”, säger Peo Hansen, professor i statsvetenskap.
EU-ländernas bristande solidaritet i fördelningen av flyktingar och Dublinförordningens haveri är två av skälen till att flyktingpolitiken på senare tid dömts ut som ett av unionens största misslyckanden genom tiderna.
Otaliga experter har förutspått unionens död. Och efterfrågat en EU-gemensam linje.
Statsvetarprofessorn Peo Hansen, Linköpings universitet, menar att EU:s gemensamma linje i flyktingpolitiken lever – i allra högsta grad.
– Att man ska hålla folk borta har varit EU:s linje ända sedan unionen fick större mandat över flyktingpolitiken i början av 2000-talet. I samband med Amsterdamfördraget jobbade EU väldigt hårt med att ta fram direktiv med målsättningen att unionen inte skulle ta emot några asylsökande på sitt territorium. Det skulle outsourcas till tredje land i Afrika och Mellanöstern, säger Peo Hansen.
Det senaste exemplet på detta är den överenskommelse som EU på söndagen slöt med Turkiet. Den innebär i stora drag att Turkiet inte ska släppa flyktingar över gränsen. I gengäld får Turkiet 3 miljarder euro, visumlättnader, utökade samtal om turkiskt EU-medlemskap och erkännande. EU:s och främst Merkels desperation har gett Turkiets president Recep Tayyip Erdogan trumf på hand.
Peo Hansen illustrerar Erdogans makt genom att berätta om Europeiska rådets ordförande Donald Tusks första besök i Turkiet. På den efterföljande presskonferensen sa Erdogan:
”Ja, Turkiet vill gärna ansluta sig till EU:s kvotsystem för att fördela flyktingar. Det vill våra 2,5 miljoner flyktingar också”, och skrattade.
Tusk skrattade inte.
– Många i EU:s övre maktskikt tror att Erdogan skruvar av och på kranen för flyktingströmmen lite som det passar för att sätta press på EU, säger Peo Hansen.
Och det är flera saker som tyder på att EU har dansat efter Erdogans pipa. Exempelvis att EU-kommissionens rapport, där den riktar hård kritik mot landets bristande respekt för mänskliga rättigheter och demokrati, sköts upp och förlades till efter det turkiska nyvalet den första november i år.
EU-kommissionen passade också på att tona ner kritiken rejält. Information som sedan läckte och som Jean-Claude Juncker därpå försvarade:
”We know that there are shortcomings but we need to invovle Turkey in our initiative. We want to ensure that no more refugees come into EU from Turkey.”
– Och detta sker inför öppen ridå. Det är slående hur relativt mänskliga rättigheter och demokrati är för EU. För att kritik mot brister ska komma fram krävs att det sammanfaller med ekonomiska intressen, säger Peo Hansen.
Avtalet med Turkiet är knappast det första i sitt slag. Just nu jobbar EU-kommissionen hårt med att förbättra sina avtal med bland annat Marocko, Egypten och Tunisien. De går alla ut på att externalisera gränserna, se till att flyktingarna stannar på andra sidan Medelhavet och att få till återvändandeavtal med de afrikanska länderna.
– Det står högt på dagordningen. EU-kommissionen vill få till avtal så att unionen kan skicka tillbaka människor, exempelvis från Nigeria till Marocko, så att EU slipper undan sitt ansvar och de nordafrikanska länderna får ta hand om resten. Det finns inget som säger att dessa människor kommer i säkerhet, säger Peo Hansen.
Till syvende och sist är det flyktingarna som drabbas. Turkiet är till exempel knappast känt för ett humanitärt flyktingmottagande. Av de 2,5 miljoner flyktingar som befinner sig i landet har endast ett fåtal tillgång till skola, vård och möjlighet att arbeta.
– Turkiet har ju varit en räddningsplanka oavsett hur hemskt flyktingarna har det där. Först nu har Turkiet börjat prata om skolgång för barn. Åren går, många växer upp i flyktingläger och på gatan utan att ens få lära sig att läsa, säger Peo Hansen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
