Ibrahim Baylan blir ny partisekreterare för socialdemokraterna. Om han är rätt person för uppdraget lär framtiden utvisa. Baylan tar över med osäkra framtidsutsikter. En gång var Sveavägen 68, socialdemokraternas partihögkvarter, en mytomspunnen plats som under decennier dominerande svensk politik och lyckades sätta dagordningen under valrörelserna. Av myten återstår i dag bara rök. Att blåsa nytt liv i partierna är en överlevnadsfråga inte bara för socialdemokraterna utan för hela den svenska demokratin. En fortsatt kräftgång är inte given, vilket ofta antyds. Politiseringen på 1960-talet innebar ett uppsving för politiken. Obamas suveräna kampanj visar att det är möjligt att göra skillnad även i dag.
En lika stor utmaning handlar om hitta en politisk formel för 2000-talet. Hittills har socialdemokratin inte kommit till sin rätt efter murens fall. Vilket kan illustreras av två socialdemokratiska politiker som denna vecka lämnat sina nationella maktpositioner.
Marita Ulvskog har varit populär i vissa kretsar på grund av hennes vänsterorienterade symbolspråk. Hon har emellertid också gjort EU-motståndet till alfa och omega i sin politiska profil. Det var för att blidka EU-motståndarna i partiet hon en gång utsågs till partisekreterare av Göran Persson. Marita Ulvskog är en tydlig exponent för den typ av socialdemokratiska politiker som tenderar att beklaga gamla missgrepp snarare än att söka efter nya möjligheter. Logiken antyder socialdemokratin var som bäst på 1960- eller 1970-talet. Det vill säga före EU och globaliseringen.
Och häromdagen meddelade Pär Nuder att han lämnar sin plats i riksdagen. Nuder bär på en omvittnad smartness. Men var nog bättre som strateg än "frontrunner", eftersom han saknar för svensk politik (ofta) nödvändiga "folkliga" egenskaper. Politiskt erbjuder emellertid inte heller Nuders (eller om det var Göran Perssons) politiska arv mycket vägledning i dag. Den innehöll klassisk socialdemokratisk retorik (allt är som vanligt) och effektiv maktutövning, men i praktiken en anpassning till gängse sanningar (allt förändras) under den tredje vägens politiska epok.
Den finansiella kraschen och den avreglerade kapitalismens kollaps innebär att ett fönster av möjligheter öppnats. Men socialdemokratin, åtminstone i Sverige, har hittills haft svårt att orientera sig i denna kris, om man så vill pendlat mellan Ulvskogs och Nuders socialdemokrati. Mona Sahlins vacklan i fråga om Saab bär vittnesbörd därom. Saknas överhuvudtaget en socialdemokratisk intellektuell beredskap att analysera och på ett djupare plan förhålla sig kritisk till det kapitalistiska systemet?
Ska Ibrahim Baylans bli framgångsrik måste han nog ta sig an denna uppgift. Och dessutom satsa på en organisatorisk rekonstruktion av det politiska engagemanget. Båda handlar om att värna och stärka demokratin.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
