Sänkt rösträttsålder och folkmotioner är inte svar nog på de stora utmaningar den svenska demokratin står inför.
En statlig utredning presenterade på måndagen ett antal idéer för ”en mer inkluderande demokrati”.
Bland annat vill man att förslag ska kunna väckas i riksdagen av medborgarna själva via vad man kallar ”folkmotioner”.
Försöksverksamhet ska också göras med en sänkt rösträttsålder till 16 år i ett antal kommande kommunala val.
Utredningen har en utmärkt, skarp analys av tillståndet för den svenska demokratin. Just därför känns idéer som sänkt rösträttsålder och folkmotioner som rätt harmlösa obetydligheter, med tanke på de stora utmaningar vi står inför.
Klasskillnaderna ökar i de svenska valen. De rika röstar mangrant, medan de fattiga och invandrare mer sällan kommer till vallokalerna, noterar utredningen. Hur 200 000 nya förstagångsväljare ska kunna rubba på detta är svårt att se.
Klassamhället finns också vad gäller mediekonsumtionen. Utredningen slår fast att välutbildade kan hitta nya kunskaper, medan unga och lågutbildade blir ”nyhetsundvikare”, som får nöja sig med att gå vilse bland nättrollen. Men samtidigt är demokratiutredningen i sina direktiv förhindrad att föreslå hur det mediala klassamhället ska kunna brytas.
Den kommunala demokratin hotas av massavhopp av förtroendevalda. Nyligen kunde man läsa om att 13 av 49 ledamöter i Vimmerby kommunfullmäktige lämnat sedan valet.
Fler röstande ungdomar kan säkert om det vill sig väl vitalisera kommunpolitiken. Men den avgörande faktorn bakom avhoppen – att det inte är kul att tvingas sköta små kommuners krympande ekonomi – kan knappast en sänkt rösträttsålder kurera.
En helt annan, mer genomgripande skatteutjämning och en glesbygdspolitik som i Norge skulle vara mer verksamma medel.
Idén om ”folkmotioner” förs fram som ett sätt att balansera de allt starkare lobbyinggrupperna och de förstelnade politiska partierna.
Det är en god tanke. Men det är knappast något som kan förhindra vad vi sett förskräckande prov på häromdagen – pampfasoner och att förtroendevalda utnyttjar sin ställning.
En högre moral är en nödvändighet för ett fungerande folkstyre. Men vill vi som demokratiutredningen ha ”en mer inkluderande demokrati” kan vi inte blunda för alla de ekonomiska faktorer, som verkar exkluderande.
Som en arbetsmarknad, som utesluter unga människor och invandrare och som oftast på sin höjd kan erbjuda dem McDonaldsjobb. En bostadsmarknad som utesluter unga och nytillkomna som inte har några miljoner på banken och där de flesta aldrig kommer att få det.
Med inkomst- och förmögenhetsklyftor som ökar i en rasande fart, kan i längden bara en annan, mer aktivt inkomstutjämnande ekonomisk politik försvara folkstyret mot högerpopulism och politikerförakt.
När demokratiutredningen blundar för ekonomin, förmår den därför trots alla sina goda intentioner bara att krafsa på ytan.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
